Recension

Dålig uppfostranMångbottnat spel om offer och gärningsmän

Under strecket
Publicerad
Annons

En gosse i kortbyxor sitter vid en sjö och sjunger ”Moon river” för en man klädd i svart kaftan medan han längtansfullt tittar på sina simmande kamrater. I nästa scen rusar pojken ut ur ett buskage, kastar sig med ansiktet mot gräset och ropar ”Nej! Nej!” medan mannen rättar till klädseln.

I ”Dålig uppfostran” är startpunkten den hemskast tänkbara, prästers sexuella övergrepp på pojkar i katolska internatskolor och konsekvenserna för de utsatta senare i livet. Först nu ställs ju katolska kyrkan till svars för gärningar som pågått i århundraden.
Almodóvar förnekar bestämt att det är sina egna upplevelser han återger, de är andras som han kände till. Det är alltså mot en mycket mörk bakgrund han går tillbaka till sin barndom, ingen ”Amarcord” eller ”Cinema Paradiso” även om han gör blinkningar till dem båda. Även här finns en magisk biograf, Cine Olympo, där de utsatta barnen kan finna gemenskap och tröst – och tillfredsställa varandra manuellt.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons