Annons
X
Annons
X
Kultur
Reportage

Många vet inte vad förlåtelse är

Kan man förlåta hur hemska handlingar som helst? I kölvattnet av fredagens terrordåd blir det tydligt hur lite folk vet om kristna begrepp, skriver Sofia Lilly Jönsson.

Någon har klottrat ett bibelcitat utanför Åhléns men få vet hur kristna budskap ska tolkas.
Någon har klottrat ett bibelcitat utanför Åhléns men få vet hur kristna budskap ska tolkas. Foto: Anders Wiklund / TT
Reaktioner efter terrordådet i Stockholm

På plywoodskivan utanför Åhléns där lastbilen körde in har någon skrivit ett bibelord: Romarbrevet 12:9-21. Paulus presenterar där sitt teologiska budskap. Luthers läsning av detta brev förändrade hela kyrkans historia. Slå upp det. Där finns levnadsregler för ett helt liv.

Tidningarna svämmar över av kommentarer efter vansinnesdådet på Drottninggatan, om vad som verkligen är värt nåt, om hur vi hör samman, om hur kärleken är större än döden. Man anar Kristus, men grunden är det självupplevda.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Varför försvann teologin från kultursidorna och den offentliga debatten? Det finns inget enkelt svar på det. Sekulariseringen är ett komplext fenomen.

    Annons
    X

    Journalistiken och teologin talar båda om sanningen, fast på olika sätt.

    I helgen spred SD-riksdagsmannen Richard Jomshof ett falskt citat i sociala medier tillskrivet domprosten i Stockholm, Hans Ulfvebrand: ”Vi måste kunna förlåta sådana här hemska handlingar.” Svenska kyrkan dementerade. En debatt utbröt om vikten av att förlåta terroristen.

    Det är lite svindlande att se hur stora bildningsluckorna ändå är. Många tycks inte alls känna igen begrepp som ”förlåtelse” eller ”kärlek” i kristen mening.

    Men även om citatet var falskt så är budskapet riktigt, påpekade DN:s Erik Helmerson och gjorde en tapper insats att försvara förlåtelsen som en kristen kärnpunkt.

    Det är lite svindlande att se hur stora bildningsluckorna ändå är. Många tycks inte alls känna igen begrepp som ”förlåtelse” eller ”kärlek” i kristen mening. Man tolkar förlåtelse som överslätande och kärlek som känslor, att tycka om någon, vilja vara med den.

    Vem vill vara med en mördare? Om ingen annan, Gud. Det är det kristna svaret. Men det är inget enkelt svar, det måste packas upp ur sin dogmatik och förklaras.

    Kan man förlåta allt? I Matteusevangeliet 18:21-22 får Jesus frågan.

    ”Då kom Petrus fram till honom och sade: ’Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?’ Jesus svarade: ’Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.’”

    Sjuttiosju – ett oändligt tal. Hur många gånger som helst. Men förlåtelsen är inget lättvindigt.

    I kyrkan hänger förlåtelsen ihop med syndabekännelsen. Det är Gud som förlåter oss om vi ångrar oss (bara en mycket farlig person skulle förneka att den nånsin gör något fel). Förlåtelse är alltså inget man kräver av andra, utan något som prästen ger oss på Jesu Kristi uppdrag när vi själva ber om det. Och eftersom Gud förlåter ska också vi sträva efter det: såsom ock vi förlåtit dem oss skyldiga äro.

    Det är svårt. Jag känner en kvinna som länge bad mellan tänderna, ”förlåt de jävlarna”, när den raden kom i ”Fader vår”. Vi kan det inte utan Gud, vars namn är kärlek. ”Hjälp oss att leva i din förlåtelse”, heter det i tackbönen i högmässan efter förlåtelsen. Det som inte kan förlåtas kan lämnas till Gud, som dömer rättvist. Mördaren kommer en dag att stå inför sin skapare.

    Förlåtelse är inte att inte utkräva ansvar. Förlåtelse är inte att släta över. Men motsatsen till förlåtelse är hämnd, en våldsspiral som aldrig tar slut.

    I Egypten på Palmsöndagen sprängdes bomber i två kyrkor under pågående gudstjänst. Att attackerna sker i inledningen till kristenhetens största högtid är ingen slump. Terrorister kan sin symbolpolitik. Men de kristna vet att också förlåtelsen ställs på sin spets i just denna vecka, genom Petrus trefaldiga förnekelse av Jesus i passionstidens sista skälvande ögonblick. ”Jag känner inte den mannen.” Ändå tar Gud honom tillbaka, därför att han gråter bittert.

    I kyrkan där jag var i söndags tände prästen ljus för offren i Stockholm och Egypten. Sedan ledde hon församlingen i bön för förövarna.

    I kyrkan där jag var i söndags tände prästen ljus för offren i Stockholm och Egypten. Sedan ledde hon församlingen i bön för förövarna.

    Jag vet att kopterna i Egypten gör samma sak. De ber för att Gud ska nå in i gärningsmännens hjärtan och så kunna ta dem tillbaka. Barnen till föräldrarna som blev skjutna i en kyrka i USA 2015 talade redan dagen efter om förlåtelse. En liknande händelse hos Amish är berömd, där de överlevande bjöd in mördarens familj till begravningen.

    När jag ser dessa känslosamma texter på temat jag-brukar-gå-förbi-där-varje-dag kan jag inte undgå att tänka att man uppfinner hjulet. Teologi utan dogmer blir floskler. Både som samhälle och individer behöver vi religionskompetens. Tron är en gåva, men läran är en karta som man kan lära sig läsa.

    Annons

    Någon har klottrat ett bibelcitat utanför Åhléns men få vet hur kristna budskap ska tolkas.

    Foto: Anders Wiklund / TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X