Annons

Eva-Carin Gerö:Många vägar till myternas mystik

Många myter med motsvarigheter i dag kommer från det antika Grekland. Men vad är egentligen myter, hur har de uppstått och vad betyder de? Inom mytforskningen råder delade meningar om hur språk- och kulturbundna dessa sedelärande berättelser är.

Under strecket
Publicerad

En myt är en myt är en myt, men vad är en myt egentligen och hur har myterna uppstått – därom tvista de lärde. Om myters betydelse och användning, generellt sett, tycks det vara som med vissa svårtydda språkliga uttryck – inte minst inom mitt eget ämnesområde, den antika grekiskan – om vilka det sagts att deras betydelse är välkänd, om än inte tillräckligt väl förklarad eller återkopplad till tillräckligt väl definierade orsaker. Vissa saker kan man dock slå fast: myter och mytiska berättelser tycks vara ett kitt som förbinder individer, samhällen, kulturer och till och med slår broar mellan sådant som verkar vara kulturellt åtskilt. Och myter intar av hävd en central position som referenspunkt i våra litterära och kulturella diskussioner.

I filmen ”Natural Born Killers” förekommer en fabel, eller myt, i vidare bemärkelse. På sin flykt längs Route 66 stöter huvudpersonerna Mickey och Mallory på en shamanliknande indian som berättar följande: en kvinna tar sig an en sjuk skallerorm, som hon vårdar och ger föda. När ormen kommit till krafter, biter den kvinnan, som döende frågar: ”Varför gjorde du detta?” Den svarar: ”Kvinna, du visste att jag är en orm!” Berättelsen har en äldre motsvarighet i fabeln om grodan och skorpionen. Skorpionen ber grodan att ta den på sin rygg över en flod. Grodan säger nej, eftersom skorpionen då säkert skulle komma att sticka den med sin skorpiongadd. Skorpionen övertalar grodan med argumentet att ju då båda skulle drunkna, och varför skulle skorpionen vilja sin egen död? Mitt ute på floden sticker skorpionen grodan, som frågar ”Varför gjorde du detta? Nu dör vi båda!” Skorpionen svarar: ”Det är min natur.” På ett tidlöst sätt lär oss berättelsen ungefär att ränderna aldrig går ur, samt varnar oss för att lita på den som en gång svikit. Både den sedelärande aspekten hos berättelsen om skorpionen eller ormen och det sentida återuppdykandet av väsentligen samma fabel är typiska drag hos mytiska berättelser.

Annons
Annons
Annons