Annons
X
Annons
X

”Man känner sig som en skit när man är fattig”

PÅVER PÅSK. Påskhelgen det här året hade Lisa inget annat att ställa fram till sig och sin son än formbröd, smör och ost. Det blev rostat bröd till frukost, lunch och middag i fem dagar. Hon orkade inte ha på tv:n där det tjatades om hur mycket godis svenskarna äter i påsk eller hur man lagar citrus- och örtdoftande lammstek.

(uppdaterad)
”Jag tror det är viktigt att det kommer fram att det inte bara är de hemlösa inne i stan som har det svårt. Att det kan vara en vanlig kvinna med barn”, säger Lisa.
”Jag tror det är viktigt att det kommer fram att det inte bara är de hemlösa inne i stan som har det svårt. Att det kan vara en vanlig kvinna med barn”, säger Lisa. Foto: LARS PEHRSON

Femte dan på en formbrödsdiet känns det inget vidare i kroppen. När Lisas tonårsson Erik var matt och fick huvudvärk gick Lisa i sin förtvivlan till kyrkan för att få hjälp. Det var tomt i alla skåp, i tvättmedelspaketet likaså. Sonen sade tröstande att det gick bra att tvätta i bara vatten.

– Hur mycket försakar inte han, säger Lisa.

Kyrkan i Skärholmen ligger mitt på torget och där fick Lisa träffa en diakon. De har setts flera gånger under våren och Lisa har fått viss ekonomisk hjälp, och kanske ännu viktigare mänskligt stöd.

Annons
X

– Det känns hemskt att man måste gå till kyrkan, säger Lisa.

Lisa är 46 år och en av dem som blev utförsäkrade efter att sjukförsäkringssystemet gjordes om.

Tidigare har hon arbetat som undersköterska, mentalskötare, kock och brevbärare. En morgon 1998 på väg till jobbet förändrades livet. Hon blev brutalt nedslagen och rånad. Sedan dess har hon till och från haft psykiska besvär och, som hon själv beskriver det, harvat med sjukskrivningar och vikariat.

Nu lever hon på aktivitetsstöd på 3 600 kronor i månaden samt får hyran på 5 000 kronor betald genom kompletterande försörjningsstöd från socialtjänsten. Hon har skulder och betalningsanmärkningar, inget sparkapital och heller ingen att låna av privat. Sonen får också aktivitetsstöd.

– Man känner sig som en skit när man inte har pengar. Självförtroendet försvinner. När jag jobbade var jag fackligt och politiskt aktiv och kände att jag gjorde något bra – upp till kamp. Ju mer åren har gått och ju mindre pengar man har, desto mindre ork får man. Jag vill inte träffa folk, vill inte gå ut.

Svårast är kanske att inte kunna ge sin son det hon vill. Erik är 19 år nu, idrottstränar och behöver bra mat. Hon har prioriterat att han har utrustning till idrottsträningen. När hon inte haft råd att betala terminsavgiften på 1 800 kronor har idrottsföreningen varit hygglig och sett mellan fingrarna.

– Vi har inte haft råd att ge så mycket grejer och han kan bli så himla glad bara för ett paket strumpor. Han har aldrig krävt något, han vet hur det är.

När Erik fyllde 18 år köpte Lisa ett fempack tubsockor på Stadium i present.

– Ja, det är hemskt. 18 är ändå en symbolisk födelsedag, men jag hade inte råd med något annat.

Att inte kunna ge sitt barn materiella resurser tillräckliga för att hålla någorlunda jämna steg med kompisar har många gånger fått Lisa att känna sig som en misslyckad förälder. Å andra sidan kan hon känna sig stolt över att hennes son klarat det inte alla barn i välbärgade familjer klarar, att han har bra betyg, att han tränar och inte hamnat i trubbel trots att han vuxit upp i det som på socialpolitiksvenska kallas för socioekonomiskt utsatt område.

Men Lisa pratar inte gärna med Erik om vad han fått försaka, det gör lite för ont.

Lisa blir rasande på politiker som säger att fattigdom inte existerar i Sverige eller att höjningen av SL-kortet bara motsvarar ”tre påsar chips”.

– För mig är det inte ”bara”, jag har inte ens råd med en påse chips.

Mormor kan ge Erik 200 kronor ibland och det känns som ett bra stöd för Lisa. Från Eriks pappa säger hon att hon inte kan räkna med så mycket ekonomiskt bistånd. När hon bytte lägenhet från en trea till en tvåa för att spara pengar trasslade det till sig och hon var tvungen att betala dubbla hyror i tre månader, en omöjlighet. Hon drog på sig hyresskulder och vräkning hotade.

– Jag kände mig så misslyckad att jag ville ta livet av mig. Det var då jag gick till kyrkan första gången. Jag bara grät och sade att det kommer att gå åt skogen allting. Diakonen tog in mig och vi satt och pratade och så fick jag väldigt mycket stöd själsligen och de kunde bidra med lite pengar.

Socialtjänsten gick in och betalade av hyresskulden och den håller Lisa på att betala av, därför är det extra knapert nu.

Vad skulle du behöva tjäna för att leva ett gott liv?

– Om jag tjänade 27 000 kronor brutto, då skulle jag känna mig jäkligt rik.

När jag frågar vad hon först skulle göra med en sådan lön säger hon ”fixa tänderna!” och drar ner underläppen och visar hålet efter ena framtanden som ramlat ur. Trots tandlossning har hon inte gått till tandläkaren, utan prioriterat sonens utgifter.

Nästa önskan är att åka med sin son på en semesterresa utomlands, det har hon aldrig gjort. Att kunna hjälpa honom med körkort och betala tillbaka pengarna hon sparade åt honom när han var barn, men tvingades använda. Att ha hund är också en dröm. Eller att bjuda hem vänner på mat och vin, det är nog fyra år sedan det hände senast.

– När jag varit hos någon tre gånger och inte kan bjuda igen, så säger jag att jag är upptagen. Vita lögner – man vill inte säga som det är. En del kompisar vet väl hur jag har det, men jag försöker att inte prata om det. Jag vill inte att de ska känna sig tvingade att bjuda mig, att jag blir en belastning.

Många vänner har fallit ifrån under åren.

– De orkar inte med att jag aldrig har råd till något. De tyckte att det var jobbigt att säga ”nu har vi köpt en platt-tv” eller ”nu har vi bokat semesterresa” för då skulle jag kanske bli ledsen. Jag missunnar ju inte mina vänner eller min familj att de kan göra saker, men man blir en belastning för de kan inte riktigt glädjas över sina resor och inköp när jag är med.

Lisa är glad över att ha hittat stöd i kyrkan, där känner hon sig som människa och välkommen oavsett hur hon är.

När man inte har så mycket pengar är det bra att bo i Skärholmen. Priserna är lägre än inne i stan och om det säljs ris för fem kronor paketet behöver man inte skämmas över att det rasslar runt rispaket i matkorgen för så ser det ut i de flesta andra korgarna också.

– Jag kan inte sitta hemma och planera menyn utan jag går till affären och ser vad som är billigt och lagar efter det. Om inte Erik har några specifika önskemål som kalops eller köttfärssås, säger Lisa.

Nu hoppas hon bli sjukskriven igen för att få det lite bättre ekonomiskt och i lugn och ro försöka ta sig uppåt och börja arbeta igen. Hon hade tre månaders nystartsjobb förra året med administrativa uppgifter som hon trivdes bra med, även om det var lite mycket att arbeta heltid eftersom hon har reumatisk värk.

Att Lisa blev nedslagen på gatan är inget hon råder över och inte heller den ångest och de psykiska besvär som följde. Men jag frågor om det är något i hennes liv där hon själv kunde ha handlat annorlunda för att slippa hamna i ekonomiska bekymmer.

– Det skulle väl vara att jag var dum och naiv i 18-årsåldern och träffade fel man som såg till att jag hamnade i ekonomisk härva redan då. Skulderna har varit med mig hela livet.

På den tiden Lisa yrkesarbetade var lyx för henne att åka iväg på semester, att gå ut och äta ­trerättersmiddag på restaurang eller bjuda hem vänner på mat och vin. I dag är lyx för henne att gå ut på balkongen, sätta sig i maj­solen med kaffekopp i ena handen och cigarett i den andra, sluta ögonen och njuta av första blosset.

– Jag har ibland hållit upp i flera månader och är dum som börjar igen. Men jag känner att det är den enda lyxgrejen jag kan ta till då och då, säger hon.

Det är sådant som brukar få moralisk medelklass att förfasa sig och kanske är det bara den som själv varit fattig som förstår känslan. Det kan också hända att Lisa inte står ut med att snåla utan går och köper ett par jeans till sig själv på Myrorna för 150 kronor.

– Då känner man, shit – nu förstörde jag veckans matsedel. Och så mår man jättedåligt.

Fotnot: Lisa och Erik heter i verkligheten något annat.

Skilda inkomster - fler artiklar

Annons
Annons
X

”Jag tror det är viktigt att det kommer fram att det inte bara är de hemlösa inne i stan som har det svårt. Att det kan vara en vanlig kvinna med barn”, säger Lisa.

Foto: LARS PEHRSON Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X