Man känner inte Paul Auster

Under strecket
Publicerad
Annons

Jo, för honom är det ett måste. Paul Auster kan inte börja skriva förrän han kommit på en romantitel. Det ger honom inriktningen, pekar framåt. Därmed inte sagt att idéer, personer, meningar och platser inte har snurrat runt i hjärnan under en längre tid. Det får man i varje fall förmoda om man skall sätta text till en så uppfordrande titel som Illusionernas bok (recenserad i fredagens SvD).
Det är något slutgiltigt i den titeln och många kritiker har också påpekat att Paul Auster skrivit en defintiv Auster: det gäckande draget, slumpens spratt, sönderplockandet av rollfigurernas identiteter, jag-berättaren som lånar drag av författaren själv, den labyrintiska uppbyggnaden, den ibland alltför väl konstruerade intrigen. Postmodernt?
Paul Auster skakar på huvudet.

– Det där är bara etiketter. Folk använder sig av dem för att göra ett enkelt påstående om något som har betydligt fler skikt.
Själv citerar han i boken den franske 1800-talskollegan Chateaubriands anteckningar i ”Minnen från andra sidan
graven”: ”Människan har inte ett och samma liv. Hon har många liv, i rad efter varandra, och detta är roten till hennes olycka.”

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons