X
Annons
X
Recension

Det som inte dödar oss ”Man glömmer att det står Lagercrantz på bokryggen”

Josefin Holmström läser "Det som inte dödar oss" och tänker på "Don Quixote".

Foto: Henrik Montgomery/Fredrik Sandberg/TT

**Turerna kring det **här romanprojektet är vid det här laget lika kända som boken i sig. Bland de många märkliga anekdoterna finns den om då David Lagercrantz under arbetet med "Det som inte dödar oss" tog en paus för ett gympass, drabbades av hjärtrusning och kände sig övertygad om att han ska gå samma öde till mötes som Stieg Larsson, dö i hjärtinfarkt. Episoden säger ganska mycket om Millenniumkarusellen: tankarna går till Borges Pierre Menard som i sitt försök att skriva "Don Quixote" överväger att helt enkelt bli Cervantes.

Kontroverser till trots: här finns uppenbarligen en marknad. Millennium är en svensk exportsuccé i klass med Ikea. Christopher Hitchens skrev en gång en underhållande essä om trilogin för Vanity Fair där han kallade Larssons åsikter för "old-shoe Communist", och hade roligt åt den svenska faunan av mytologiska figurer där ondsinta statsmän med portfölj fungerade som sagans troll. Larssons sociala patos var den bärande strukturen i Millenniumserien, en passion typisk för skandinavisk krimlitteratur. Bakom Lisbeth Salanders lidande fanns en säkerhetspolitisk sammanslutning som ville skydda en sovjetisk spion och hon utsattes under åren för systematiska sexuella och rättsliga övergrepp. Den som vill skriva en ny Millenniumdeckare bör klara av den vinkeln och akta den lika högt som Stieg Larsson, engagerad Expo-chefredaktör och antirasist, gjorde.

Foto: Henrik Montgomery/Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X