Annons
Krönika

Män är viktigare än kvinnor i svenska romaner

Under strecket
Publicerad

Just nu undersöker jag relationen mellan ordval och stil i några svenska romaner. Det är ett mödosamt arbete som kräver en hel del räknande. Men ett delresultat är klart. Pronomenet han (plus honom och hans) utgör 73 procent och pronomenet hon (henne, hennes) utgör 27 procent av den samlade mängden han- och hon- pronomen i mitt material.

Vad beror den skillnaden på? Materialet är inte valt utifrån någon hypotes om genus utan för att vara representativt för den moderna svenska romanprosan. Det omfattar utdrag ur tio romaner skrivna mellan 2000 och 2012. Alla böckerna är framgångsrika, antingen rosade av kritiken eller bestsellers eller både och. Fyra av författarna är manliga, sex är kvinnliga. Några av dem har kvinnliga huvudpersoner (till exempel Sara Stridsbergs ”Drömfakulteten” och Amanda Svenssons ”Hey Dolly”), några har manliga huvudpersoner (till exempel Henning Mankells ”Den orolige mannen” och Jens Lapidus ”Snabba cash”), men i de flesta finns både män och kvinnor i centrala roller (som i Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor” och Helena Thorfinns ”Innan floden tar oss”). Ändå är han nästan tre gånger vanligare än hon. Eftersom *han *och hon framför allt används för att hänvisa till personer som är centrala och uppträder ofta i en text så indikerar resultatet att män är viktigare än kvinnor i moderna svenska romaner.

Annons
Annons
Annons