Mamma och pappa flyttade in och ut varannan vecka

När Karins föräldrar skilde sig bestämde de sig för att Karin skulle få bo kvar. De skulle själva flytta in och ut ur den gemensamma villan. ”Det var som att bo med båda två, bara att den ena var borta hela tiden”, säger Karin.

Under strecket
Publicerad

Även hundarna har fått anpassa sig till växelvis boende. Hos matte Eva Mårtensson får hundarna vräka sig i soffan, hos husse håller de sig snällt på golvet.

Annons

SUNDSVALL Karin minns när mamma och pappa berättade att de skulle skiljas. Då var hon nio år.
– Jag satt och tittade på tv. Ni pratade i köket. Sedan kom ni in och satte er på var sin sida av mig i hörnsoffan.
Karin kommer ihåg att hon grät, men inte riktigt vad de sade.
– Det är ju sex år sedan!
Eva Mårtensson och hennes dåvarande man hade redan gjort upp om boendet när de berättade för Karin. I den vevan hade de sett ett UR-program om skilsmässor. Det var en fiktiv vårdnadsrättegång där en pojke intervjuades. Han ville bo kvar hemma, varannan vecka med mamma och varannan med pappa. I programmet konstaterades att det inte var en särskilt realistisk lösning.
– Men vi tänkte att vi borde klara det. Vi bodde i ett hus 1,5 mil utanför Sundsvall och skaffade en etta i stan. Där flyttade vi ut och in varannan vecka, berättar Eva Mårtensson.
För Eva och hennes dåvarande man var skilsmässan inget hastigt beslut. De hade gått uppåt tio gånger på familjerådgivning, till en början med förhoppningen att kunna reparera förhållandet. Sedan blev samtalen mer en förberedelse för skilsmässan.
– Vi var ganska färdigpratade. Det är nog en förutsättning för att välja en sådan här lösning. Vi hade klarat av ”Det är ditt fel att...”.

Annons

Eva Mårtensson hämtar dottern Karin i skolan på Alnön, där hon går sista året. De tar extra sväng med bilen för att visa huset på norra udden av Alnön där de bodde förut.
Karin pekar ut det gula huset med utsikt över Alnösundet. Där bodde hon från ett års ålder tills hon var 14. Fasaden är av plåt, vilket var ganska praktiskt de sista fyra åren när mamma och pappa bodde där växelvis och ingen hade lust att måla eller renovera.
Vi stannar till vid strandkanten nedanför huset. Pointern Simson och den släthåriga foxterriern Ibsen far ut ur bilen.
– Hundarna bidrog också till att vi valde den här lösningen. På den tiden hade vi tre hundar och det är inte lätt att ha i en lägenhet, säger Eva.
Karin, som i dag hunnit bli 15 år, är glad att mamma och pappa lät henne bo kvar i huset och själva flyttade.
– Det var som att bo med båda två, bara det att den ena var borta hela tiden, säger hon.
Veckorna med mamma och pappa vara ganska lika – förutom maten.
– Det blev mer makaroner med pappa och mer konstig mat med mamma – hon experimenterar, säger Karin.

Annons
Annons
Annons