La GiocondaMalmöoperan bjuder på magnifik passion

Dansarna Susanne Grinder och Frans Ulrik Birkkjaer med Malmöoperans kör i ”La Gioconda”.
Dansarna Susanne Grinder och Frans Ulrik Birkkjaer med Malmöoperans kör i ”La Gioconda”. Foto: Malin Arnesson

Inramningen är stram – känslorna desto starkare. Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke-Møller iscensätter en magnifik ”La Gioconda” med goda sångarinsatser, skriver Karin Helander.

Under strecket
Publicerad
Fredrik Zetterström som Barnaba och Elena Mikhailenko som Gioconda.

Fredrik Zetterström som Barnaba och Elena Mikhailenko som Gioconda.

Foto: Malin Arnesson
Annons

Malmöoperan bjuder generöst på den sällan spelade 1800-talsoperan ”La Gioconda” av Ponchielli, med musik svallande av passion, offer, svek och hämnd. Den associerar till Verdi, föregår Puccini och har drag av praktfull grand opéra. Men är mest känd för ”Timmarnas dans” (med melodi som Cornelis Vreeswijk lånat till ”Brev från kolonien”). Malmöoperans orkester klingar italienskt under ledning av Alberto Hold-Garrido.

Den invecklade historien bygger på ett skådespel av Victor Hugo och utspelas i Venedig. Sångerskan Gioconda älskar den landsförviste fursten Enzo. Han återser sin ungdomskärlek Laura som är gift med Alvise, ledare för inkvisitionen. Kärleken blossar upp och de hotas till livet. Gioconda, som står i tacksamhetsskuld till Laura, går i döden för deras kärlek. Venedig är en diktatur och Barnaba, en av inkvisitionens spioner, förälskad i Gioconda, är styckets skurk.

Annons
Annons
Annons