Annons
X
Annons
X

Malena Ernman till final

Svenska folket kan pusta ut. Malena Ernman och La voix var en av tio bidrag som gick vidare från den första semifinalen till Eurovision Song Contest-finalen på lördag.

Så var vi igång igen. Nyss var det Melodifestival med Petra Mede och Tingeling och – just det – en himla massa svenska artister som ville till Moskva. Nu är det, i alla fall denna vecka, Eurovision Song Contest vi ska ägna oss åt. Och engagera oss i. Fast skillnaden är egentligen inte så stor, det är ju vår egen Svante Stockselius som dragit upp de nuvarande riktlinjerna både för Melodifestivalen och Eurovision Song Contest.

Man kunde alltså, som vanligt, lätt känna igen sig i musiktävlingens upplägg och den internationella showscenografi som byggts upp för den direktsända mastodontshowen i Olympiiskij Arena. Fast istället för Petra Medes typiskt svenska ironier var det ett skrikigt och måttligt språkbegåvat programledarpar vid namn Natalia Vodianova och Andrey Malahkov som med barnslig entusiasm guidade oss genom semifinalens arton bidrag. Kompletterade med kanske inte helt genialiska kommentarer av Shirley Clamp och Edward af Sillén.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Malena Ernman och hennes fem sjungande dansare kom upp som femte akt, mellan två av mina egna favoriter, Tjeckiens härligt slibbiga hårdrocksångare Petr Elfimov och de ganska så underbara systrarna Inga och Anush från Armenien. Operaproffset Ernman sjöng som alltid prickfritt – vilket inte gäller merparten av de andra sångarna - och utklassade många av semifinalens artister. Något som eventuellt säger mer om den generellt låga musikaliska standarden än om Fredrik Kempes låt.

    Annons
    X

    Mitt eget absoluta favoritbidrag, Turkiets Düm tek tek, gick vidare till finalen på energi, höftrullningar och en refräng som i all sin simpla effektivitet ursäktade att Hadise inte sjöng riktigt så bra som hon borde.

    Bland de övriga bidragen kan man, mer eller mindre välvilligt, exempelvis lyfta fram Andorra-bidragets käcka refräng, schweiziska Love Bugs dåliga sång och töntiga arenarock, Bulgariens katastrofala falsettsångare, vars bidrag trotsar all beskrivning, och Islands ballad Is it true?, som fick ett nytt vackert liv på den ryska scenen. Vidare kan man konstatera att finsk gäll eurotechno inte gör sig så bra i direktsändning från Moskva men att folkmusik från Portugal och ett sorgligt krigsdrama från Bosnien-Herzegovina fungerar bättre än väntat.

    Att ryssarna skulle använda tiden mellan framförandet av bidragen och resultatredovisningen till propagandistisk och nationell yra på hög professionell nivå var inte direkt överraskande. Fast allt är bättre än Tingeling-tjafs, så jag klagar inte.

    Slutligen, vet inte om det beror på min gamla tjock-tv, men lät det inte tunt om bidragen? Som om de inspelade kompen inte skruvats upp i lagom nivå till sången.

    ”Malena bättre i Globen” blogg.svd.se
    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X