Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Under belägring Maktspel som gör ont i publiken

Marianne Lindberg de Geers nya pjäs ”Under belägring” är ett fallstudium av spänningar och strukturer i en sluten miljö. Skruvarna dras åt och skådespelarna gör människor av rolltyperna.

(uppdaterad)
Hulda Lind Jóhannsdóttir,  Jan Waldekranz i Under belägring.
Hulda Lind Jóhannsdóttir, Jan Waldekranz i Under belägring. Foto: ROGER STENBERG

Under belägring

Genre
Teater

Dramaten.

När Marianne Lindberg De Geer lämnar musikvärlden och ”Johnny Boy” för psykvården i ”Under belägring” är hon ingalunda först på plan. Hon har många kända föregångare som Kesey/Forman (”Gökboet”), Norén (”Kliniken” med mera) Joe Orton (”Vad betjänten såg”) och inte minst Kristina Lugn (”Stulna juveler” med mera).

Det är inte lätt att komma med något nytt i detta sällskap och till en början verkar hennes egen uppsättning på Lejonkulan trots rolig dialog en aning blek, som scenrummet och skådespelarnas kläder. Men i andra akten dras skruven åt rejält.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vi presenteras för ett ungdomspsykiatriskt hem via den ambitiösa och naiva nybörjaren Sonja (Emma Broomé), som inleder sin karriär med att råka släppa ut alla patienterna. Hennes brinnande engagemang ställs mot stelnade rutiner och nergeggade relationer. Snabbt och skissartat får vi koll på personalen: Angela Kovács välorganiserade Eva, en mildare variant av syster Ratched i ”Gökboet”, David Mjönes lojt sensuelle Lennart, Omad Khansaris nervöst pluggande Peter och Hulda Lind Jóhannsdóttirs ångestridna Vera. De börjar som typer och klichéer, men skådespelarna gör dem till människor under spelets gång.

    Annons
    X

    Liksom i ”Johnny Boy” och som så ofta hos Kristina Lugn finns en karismatisk skitstövel i centrum. Här heter han doktor C och regerar i Jan Waldekranz nedtonade gestalt liksom förstrött, utan stora gester. För det mesta. Men han har en röntgenblick, och den som utsätts för den blir aldrig mer densamma.

    ”Under belägring” är mest av allt ett fallstudium av spänningarna och strukturerna i en sluten miljö, där alla är beroende av alla. Uppsättningen påminner faktiskt om Sartres helvetesskildring i ”Lyckta dörrar” där de dömda själva står för straffen.

    Emma Broomés Sonja börjar som något av en rebell, som snabbt faller till föga för doktor C, när han ser henne. För det är just genom att se människor som han drar dem till sig, får makt över dem. Gränsen mellan att bruka och missbruka makt framstår som hårfin.

    Sonja är helt uppenbart Lindberg De Geers alter ego i det här dramat; hennes historia innehåller kända detaljer från författarens eget liv. Här blir ändå Sonja en rollfigur i sin egen rätt, men hon är snarare katalysator än emotionellt centrum. Mest intressant är Angela Kovács som Eva, en person som i sin kropp bär på hela historien om Doktor C:s karismatiska välde.

    Om Marianne Lindberg De Geer i sin tidigare dramatik berättat om smärtsamma erfarenheter går hon här vidare och låter också publiken uppleva smärtan.

    Text, regi, scenografi: Marianne Lindberg De Geer. Medv: Angela Kovács, Jan Waldekranz, Emma Broomé, David Mjönes, Omid Khansari, Hulda Lind Jóhannsdóttir.

    Annons
    Annons
    X

    Hulda Lind Jóhannsdóttir, Jan Waldekranz i Under belägring.

    Foto: ROGER STENBERG Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X