Recension

Under belägringMaktspel som gör ont i publiken

Marianne Lindberg de Geers nya pjäs ”Under belägring” är ett fallstudium av spänningar och strukturer i en sluten miljö. Skruvarna dras åt och skådespelarna gör människor av rolltyperna.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Hulda Lind Jóhannsdóttir,  Jan Waldekranz i Under belägring.

Hulda Lind Jóhannsdóttir, Jan Waldekranz i Under belägring.

Foto: ROGER STENBERG
Annons

När Marianne Lindberg De Geer lämnar musikvärlden och ”Johnny Boy” för psykvården i ”Under belägring” är hon ingalunda först på plan. Hon har många kända föregångare som Kesey/Forman (”Gökboet”), Norén (”Kliniken” med mera) Joe Orton (”Vad betjänten såg”) och inte minst Kristina Lugn (”Stulna juveler” med mera).

Det är inte lätt att komma med något nytt i detta sällskap och till en början verkar hennes egen uppsättning på Lejonkulan trots rolig dialog en aning blek, som scenrummet och skådespelarnas kläder. Men i andra akten dras skruven åt rejält.

Annons
Annons
Annons