X
Annons
X
Recension

Diplomaten Maktspel i Blixbelysning

Huvudpersonen i Alexander Ahndorils nya roman är en svensk diplomat och före detta utrikesminister som när berättelsen utspelar sig just har tackat ja till uppdraget som chef för FN:s vapeninspektioner i Irak. Romanen är berättad i jagform och mannens namn nämns aldrig. Det går alltså att hävda att ”Diplomaten” inte handlar om Hans Blix, även om alla fakta och yttre omständigheter stämmer in på hans karriär. Ahndoril är också noga med att påpeka att allt i romanen som berör huvudpersonens barndom, familjeförhållanden och privatliv är helt och hållet uppdiktat. Kanske kan man säga att det rör sig om en tänkbar version av Hans Blix, en inlevelsefull rolltolkning av en högt uppsatt diplomat som i stark politisk motvind gör allt för att försöka förhindra ett krig.

Ahndoril skriver själv i det korta förordet att det kan förefalla märkligt att på detta vis använda sig av en verklig person. Och visst kan det etiska i ett sådant projekt diskuteras. När han för ett par år sedan på motsvarande sätt fiktionaliserade Ingmar Bergman i "Regissören" väckte det en hel del rabalder, men romanen rönte också stor uppskattning, både för sitt djuplodande innehåll och för sitt poetiskt förtätade språk. I samband med den debatt som utbröt den gången uttryckte Sigrid Combüchen åsikten att "hög kvalitet är en moral i sig". Med "Diplomaten" har Alexander Ahndoril levererat ännu ett övertygande stöd för den ståndpunkten.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X