X
Annons
X
Recension

Satyagraha Mäktigt när cirkus väver trådar runt Gandhi

Premium

Cirkör-direktör Tilde Björfors uppsättning av Philip Glass opera om Mahatma Gandhi andas genuin musikalisk förståelse. Här blir rörelserna – främst spinnandet – kongeniala med musikens repetitiva struktur, skriver Bo Löfvendahl.

Aino Ihanainen (cirkusartist), Anton Eriksson (Mr Kallenbach/ Arjuna).
Aino Ihanainen (cirkusartist), Anton Eriksson (Mr Kallenbach/ Arjuna). Foto: Foto Markus Gårder

Plommonstop och glasögon bär den unge Mahatma Gandhi i Leif Aruhn-Soléns försynta gestalt. Med sin milda tenorklang ger han honom diskret envetenhet och aningen av ett leende. Den sjungande Gandhi har ett alter ego i den fenomenale lindansaren Alexander Weibel Weibel, som på mjuka sulor tassar över scenen på både spänd och slak lina – en rörelse som är full av symbolik och samtidigt ger en hisnande cirkusupplevelse.

Linor, trådar, garn och rep är genomgående i Tilde Björfors iscensättning – inte överraskande med tanke på att hon i vardagsslag är ledare för Cirkus Cirkör, som i uppsättningar som "Knitting peace" gärna snärjer in sig i olika garn, stickningar och nät. Som en jättestor garnvinda snurrar ett hjul i sista akten; alla medverkande hjälps åt att vira tråden runt den. Gandhi sitter på scengolvet och matar fram tråden, nu klädd i traditionell indisk klädnad. Det är en laddad bild som hör ihop med en av Gandhis idéer: den hemspunna tråden till det hemvävda tyget var en symbol för självständighetsrörelsen och motståndet mot den brittiska kolonialmakten.

Aino Ihanainen (cirkusartist), Anton Eriksson (Mr Kallenbach/ Arjuna).

Foto: Foto Markus Gårder Bild 1 av 3

Anton Eriksson (Mr Kallenbach/Arjuna), Leif Aruhn-Solén (Gandhi) och Karolina Blixt (Kasturbai/Mrs Alexander).

Foto: Foto Markus Gårder Bild 2 av 3

Alexander Weibel Weibel (cirkusartist)och Folkoperans kör i ”Satyagraha”.

Foto: Foto Markus Gårder Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X