Annons

KorparnaMakalöst – aldrig sett något liknande i svensk film

Reine Brynolfsson spelar kraftfullt med en stilla intensitet, skriver SvD:s recensent.
Reine Brynolfsson spelar kraftfullt med en stilla intensitet, skriver SvD:s recensent. Foto: Triart

Tomas Bannerheds prisade roman ”Korparna” blir i Jens Assurs regi ett psykologiskt drama i frostbitna miljöer. Mest imponerar skådespelarna i en långfilmsdebut som blir väl tunn.

Publicerad

Dimma, kyla och döda fåglar som fastnat på stängslet. ”På det här stället blir vi aldrig färdiga”, får den unge Klas (Jacob Nordström) höra från sin pappa Agne (Reine Brynolfsson), en känslosargad bonde i oroligt försvarsläge. Pappans ögon är stirriga, hans kroppshydda fullt kapabel att skydda marken mot yttre hot. Men redan innan faran får form i Peter Dalle, här en lika besvärad som vinsthungrig markägare, förstår man att fienderna attackerar från flera fronter – framför allt inifrån Agne själv.

Stillbildsfotografen Jens Assurs långfilmsdebut, fritt efter Tomas Bannerheds Augustprisade roman ”Korparna”, är ett psykologiskt drama i frostbitna miljöer. Fotografen Jonas Alarik har filmat på 35 mm-film med en färgskala som tar fram vemodet ur den skånska Bjärehalvöns existentiella landskap. När dimman väl skingrats uppstår en klassisk konflikt mellan tradition och modernitet: granngårdar som effektiviseras, frun Gärda (Maria Heiskanen) som längtar bort, sonen som är mer intresserad av fågelskådning än att följa sin bakåtsträvande pappas fotspår.

Jacob Nordström.

Foto: Triart Bild 1 av 3

Reine Brynolfsson och Maria Heiskanen.

Foto: Triart Bild 2 av 3

Jacob Nordström.

Foto: Triart Bild 3 av 3
Annons
Annons
Annons