Annons
Recension

Fröken JulieMakalös Julietolkning av Maria Bonnevie

Maria Bonnevie och Mikael Persbrandt som Julie och Jean/Johan.
Maria Bonnevie och Mikael Persbrandt som Julie och Jean/Johan.
Under strecket
Publicerad

Du Johan, du är en jättestropp - säger Kristin till Jean. Publiken hajar till, skrev Strindberg verkligen så? Nej, Thommy Berggren har flyttat pjäsen, tids- och språkmässigt, ett halvt sekel framåt, från 1888 till ett
1930-tal. Berggren förtydligar, putsar bort allt damm och lägger till - särskilt svordomar. Johan/Jean svär så det ryker, som var han det ondas representant på jorden. Möjligen är det just så Thommy Berggren tänkt sig
pjäsen, som ett mysteriespel om två människor som försöker hitta sin plats, sin självklarhet - också moraliskt. Inledningen dånar av orgelmusik.
Köket ser ut som ett rekvisitaförråd. Vi är bakom den scen som är slottet. Det stora, stängda valvet mitt på scenen för tanken till Helvetesportar.

Kyrkorgeln följer handlingen. Thommy Berggren verkar ha bestämt sig för att skapa en mässa för Julie av den där bekanta pjäsen om grevedottern och betjänten, dramat som aldrig verkar lägga sig tillrätta. Berggren tar helt enkelt titeln på orden. Här cirklar dramat runt en spröd flicka som inte vem eller vad hon är, varken som subjekt eller som social aktör. Hon är ingenting, ett mellan. Adlig och fattig, vacker och samhälleligt utstött.
Till sist bestämmer hon sig för att ta sitt liv och lägger sig blodig, med uppskuren hals på det stora matbordet, som ett slaktat offerlamm.

Annons
Annons
Annons