Anteckningar om hö. DikterMakalös dikt om cancer och ensamhet

Birgitta Lillpers (född 1958) är bosatt i Orsa. Hon har tagit emot ett stort antal priser för sin lyrik, bland annat Svenska Akademiens Doblougska pris 2001 och Svenska Dagbladets litteraturpris 2004.
Birgitta Lillpers (född 1958) är bosatt i Orsa. Hon har tagit emot ett stort antal priser för sin lyrik, bland annat Svenska Akademiens Doblougska pris 2001 och Svenska Dagbladets litteraturpris 2004. Foto: Gunnel Johansson

I Birgitta Lillpers nya samling är jaget sjukt och jorden hon vandrar på ödelagd. Gabriel Itkes-Sznap läser dikter så skyddslösa, och så precisa, att han tappar andan.

Under strecket
Publicerad
Annons

I Birgitta Lillpers förra diktsamling ”Industriminnen” berättar jaget i en av dikterna om en dröm där det utan synbar anledning försummar något det absolut inte borde ha försummat, att av gräset som står till dess förfogande göra hö. Så konstaterar det också att ”allt hade förryckts så, att sorg tjänade till intet”. I den nya samlingen växer denna bild av höet fram som en sammanhållande princip. Den blir dess på en gång handfasta och suggestivt spröda skelett. Men här återkommer dessutom en rå och skräckfylld sorg. Det är en sorg som skrivs in i räfsandets och hässjandets själva kretslopp, och i blommornas och växternas namn:

Humleblomster, utblommat rynk. Björkpyrola, tistlar. Alla ska nämnas. Smärre umbellater, blå-, ängs- och någon hässleklocka. Smörblommor av många slag. Backnejlika, underverket. Skärt som bara den. Restbit. Nämn dem alla.

Annons
Annons
Annons