Magritte ville få oss att genomskåda verkligheten
Det är framför allt för den så kallade hattperioden – då pipor, stora gröna äpplen och anonyma herrar i plommonstop präglade hans tavlor – som René Magritte har blivit ihågkommen. Men nu har intresset vaknat även för den belgiske konstnärens mer ”okonstnärliga” verk.
Den belgiska Atlantkusten är omkring sju mil lång, en kort sträcka – som mellan Stockholm och Uppsala – men med flera stora hamnstäder, Ostende, Zeebrugge med flera och långa, breda badstränder och några större och mindre semesterorter. Längs hela kustremsan går det en spårvagn, från De Panne i sydväst till Knokke i nordost.
René Magritte i färd med att måla ”Clairvoyance”, 1936.
”Bildernas opålitlighet” (1928–29).
”Krymplingen” (1948).
”Golconda” (1953) utställd på Tate Liverpool.