Recension

Den tatuerade generationenMagnus Uggla - Den tatuerade generationen

Under strecket
Publicerad
Annons

Sveriges mest obstinate medelålders man är tillbaka och ”Den tatuerade generationen” handlar om exakt samma saker som hans tidigare skivor. Det är elva spår med irriterande sång och hysteriskt käcka hojta med-refränger. Och vad vore en Magnus Uggla-skiva utan spydiga betraktelser av landsortens lycksökare och backslick-ungdomar som beställer in helrör på Café Opera? Svaret är såklart: ingenting.
För det största problemet med Magnus Ugglas skivor är att de innehåller sång och musik. Hade det bara varit spydiga samtidsbetraktelser i tryckt text hade det kunnat bli roligt. Släggan som Per Gessle får sig i ”Greatest hits” är träffande och hade blivit ett bra kabarénummer. Men det går inte att komma undan känslan av Uggla som en ettrig narr som dyker upp överallt och är allmänt påfrestande.
Trots att Uggla häcklar brats och småortens Grabbarna Grus är det bara på förfesten innan Kharma och på landets stadshotell som skivan kommer att gå varm. Den enda publik som uppskattar Magnus Uggla är den grupp som han har gjort sig en karriär på att smäda. Det är en bisarr win-win-situation.

Lyssna hellre på: Doktor Kosmos.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons