Recension

Magic in the moonlightWoody Allen i sitt rätta element

Drömmar, terapi och illusionsmakeri kopplas samman i en film som bärs upp av Colin Firths Nietzscheciterande cyniker.

Under strecket
Publicerad
Annons

Säg Woody Allen och de flesta ser analyssoffor, relationsfnurror och nervösa skämt med judiska referenser på övre Manhattan framför sig. Men faktum är att den 78-årige regissören i dag, efter snart 45 filmer, lika ofta avhandlat magi och illusioner som freudiansk själavård. Tänk ”En midsommarnatts sexkomedi”, ”Kairos röda ros”, ”Alice” eller ”Midnatt i Paris”. Och inte sällan har dessa ”vidskepelser” ställts mot rationalitet. Men aldrig tidigare med sådant eftertryck, och med så stark koppling till alla hans återkommande teman, som i nya ”Magic in the moonlight”.

Motsättningen förkroppsligas i huvudpersonen Stanley (Firth). Mer känd som Wei Ling Soo, berömd magiker som på 20-talet uppträder på världens scener. Som bisyssla ägnar sig Stanley (liksom Houdini på sin tid) åt att avslöja bluffande medier. Efter ett uppträdande i Berlin, där han just trollat bort en elefant, blir Stanley uppsökt av en vän som ber honom följa med till Rivieran där ett särskilt skickligt medium (Stone) installerat sig hos en förmögen familj.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons