X
Annons
X
Recension

Strange place for snow

Sedan förra albumet har det gått bra för Esbjörn Svenssons trio, mycket bra. På turnésidan har den stilrena svenska jazztrion väckt uppmärksamhet i USA, på festivaler och klubbscener. Dels reser man runt i Europa mer än någonsin. Just nu är bandet på Tysklandstripp, där har de också har sitt management.
På skivsidan har EST med bra marknadsföring och lite personmagi kring karismatiske Esbjörn lyckats attrahera en för jazzsammanhang stor och ung publik. Så vad är problemet med Strange place for snow? HmmmÉ jag har tråkigt. Om jag skriver "europeisk kvalitetsjazz" så är det en hedersam etikett men samtidigt en gråhetsmarkör - chockrosa konvolut till trots. Hallmark of väldigt duktigt exekverad pianojazz, extra dry med demokratiskt jämställda bas och trummor.
Det kammarmusikaliska, den samspelta innerligheten och allvaret går hem i Tyskland där recensenter tycker sig höra en skandinavisk ton. För mig blir detta alldeles för moraliskt högstående. Jag lockas av en helt annan klang - och det är när Esbjörn börjar ratta på keyboardsen lite här och där. Kom igen, jag kan ta ett elektroniskt muterat EST.

**

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X