Annons

”M-styrda kommunerna tar inte sitt ansvar”

När företrädare för kommuner som tagit emot ett mycket litet antal flyktingar nu ropar på åtgärder, är det viktigt att peka på proportioner i debatten. Det skriver S-politikern Erika Ullberg.

Uppdaterad
Publicerad
Ett flyktingboende för ensamkommande barn.
Ett flyktingboende för ensamkommande barn. Foto: Malin Hoelstad

REPLIK | FLYKTINGAR

I måndags varnade fyra moderata lokalpolitiker i Stockholms län för att kommuner kan komma att göra egna åldersbestämningar av ensamkommande flyktingbarn. Den offentliga sektorn ”börjar digna under trycket” av flykting­tillströmningen, menade de, och sade sig värna ett ”rättssäkert och trovärdigt system”. Av flera skäl har jag svårt att sympatisera med deras resonemang.

**För det första: **Flyktingmottagande är ett moraliskt och juridiskt åtagande. Hela EU och hela Sverige måste hjälpas åt. Den snabba tillströmningen av flyktingar under hösten har mycket riktigt skapat en ansträngd situation i den offentliga sektorn. Trycket har emellertid fördelats högst ojämnt över landet. Vissa kommuner har smitit från en stor del av sitt ansvar, och några av de främsta exemplen på detta står de moderata skribenterna själva för.

Olle Reichenberg (M) leder Danderyd, som av landets 290 kommuner har den allra högsta medianlönen och den allra lägsta arbetslösheten. Trots detta finns i Danderyd endast 85 personer inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem – 2,63 per 1 000 invånare jämfört med förhållandet i riket om 18,22 per 1 000 invånare. 18 av dessa 85 var ensamkommande barn. (Måttet ”inskrivna i mottagningssystemet” har tidigare använts av SVT för att kartlägga fördelningen av flyktingmottagande i landet. Statistiken här publicerades i början av mars.)

Annons

Leif Gripestam (M) styr i Täby, som har landets fjärde högsta medianlön och näst lägsta arbetslöshet. I Täby finns 736 inskrivna asylsökande varav 123 var ensamkommande barn. De 736 individerna motsvarar 10,93 per 1 000 invånare, vilket något överträffar snittet i Stockholms län (9,72) men inte kommer i närheten av riket. Gripestam visade med all önskvärd tydlighet hur han ser på ansvaret för flyktingmottagandet då han i december ville ”stänga gränsen” (Dagens Samhälle 2/12 2015).

Michaela Fletcher (M) basar i Österåker, som har landets nittonde högsta medianlön och fjortonde lägsta arbetslöshet. I Österåker finns 275 inskrivna asylsökande (6,68 per 1 000 invånare) varav 90 var ensamkommande barn. Under 2016 har Migrationsverket hittills anvisat Danderyd, Täby och Öster­åker att ta emot noll respektive sju och ett enda ensamkommande flyktingbarn.

Jag betvivlar inte att mottagande av ensam­kommande flyktingbarn också i mindre skala kan vara en utmaning. Men jag hoppas att debatten kan föras med lite känsla för proportioner. Är det verkligen politiker som Reichenberg, Gripestam och Fletcher som har anledning att oroa sig? De har bland de bästa förutsättningarna – men är bland de sämsta i klassen.

**För det andra: **Jag delar uppfattningen att felaktigheter i ensamkommande flyktingbarns ålder är problematiskt. Principen för Sveriges flykting­politik måste vara att ge hjälp till dem som behöver det mest, och att flyktingar ska tas emot inom ­ramen för rätt system. Att ta emot vuxna enligt ett regelverk utformat för barn strider mot denna princip och är kostnadsmässigt oklokt. Våra gemensamma resurser ska inte användas så.

Åldersbestämning kan därmed vara motiverad ibland. Men hur ska den utföras, och av vem?

De moderata skribenterna undviker noggrant att nämna medicinsk åldersbestämning utan hänvisar till de metoder våra nordiska grannländer använder. Dessa är just medicinska. SVT rapporterade i november att såväl Finland som Danmark och Norge tillämpar handleds- och tandröntgen. I sin kommentar påminner också Moderaternas migrationspolitiske talesperson Johan Forsell om att partiet föreslagit att Migrationsverket ska anställa egna läkare.

Jag anser inte att något av dessa förslag är rätt väg att gå. Metoder för att bestämma ålder utvärderas just nu av flera expertmyndigheter i Sverige och slutsatserna kommer att redovisas nästa månad. Min uppfattning är att medicinska åldersbestämningar måste vara vetenskapligt validerade och ge säkra resultat för att få användas.

De medicinska metoder som används i dag uppfyller inte dessa krav. Svenska Läkaresällskapet ­anser att de inte är medicinskt eller etiskt accep­tabla för att genomföra åldersbestämning. Svenska barnläkarföreningen anser att radiologiska åldersundersökningar av asylsökande barn i övre tonåren är ovetenskapliga och har uppmanat sina medlemmar att inte göra sådana. Advokatsamfundets styrelse har sagt att offentliga biträden i asylärenden inte bör medverka till att deras klienter genomgår medicinsk åldersbestämning, såvida inte synner­liga skäl föreligger.

Om man på allvar värnar rättssäkerheten och trovärdigheten i Sveriges flyktingmottagande är det nödvändigt att avvakta expertmyndigheternas genom­gång. När deras sammanställning presenteras ser jag fram emot en diskussion kring hälso- och sjukvårdens roll i åldersbestämningen av ensamkommande barn.

För det tredje: Tio års moderat styre har skapat stora problem i landstingets ekonomi. Nya Karo­linska Solna har blivit rekorddyrt. Kostnaderna har ökat snabbt i vården, inte minst genom de många privatiseringar som skett under rubriken vårdval, och akutmottagningarna är överfulla. Läkare och barnläkare är en redan hårt belastad yrkesgrupp. Att ta dem i anspråk för uppgifter som inte handlar om att bota och lindra hälsoproblem, som inte är vetenskapligt validerade och som de själva inte ­anser fungera skulle vara ett ansvarslöst slöseri med resurser.

Erika Ullberg (S)

oppositionsfinanslandstingsråd, Stockholms läns landsting

Erika Ullberg
Erika Ullberg Foto: Lars Pehrson
Annons
Annons

Ett flyktingboende för ensamkommande barn.

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 2

Erika Ullberg

Foto: Lars Pehrson Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons