Annons
X
Annons
X

M-politiker: Bidragskranen måste vridas åt

Det krävs en genomgripande reform av de bidrag som betalas ut i dagens Sverige. Den som inte ställer krav på bidragstagare, kommer i framtiden att behöva sänka sina krav på verksamheter som skola och sjukvård. Det skriver M-politikerna Niklas Wykman och Oliver Rosengren.

Debatten om Moderaterna
Foto: Maja Suslin/TT, Claudio Bresciani/TT, Riksdagen, pressbild

DEBATT | BIDRAGSSYSTEMEN

Den svåraste tiden ligger framför oss. Migrationen under år 2015 skapade en omfattande påfrestning på samhället. Många problem har mildrats av en stark högkonjunktur. För åren framöver blir läget ett annat. När konjunkturen viker nedåt, stora anhöriggrupper kommer till Sverige och kommunerna ska ta över försörjningsansvaret kommer oundvikligen den egna hushållsekonomin och välfärdens resurser ställas mot kostnaderna för utanförskapet. Bara omfattande jobbreformer kan avstyra den dystra utvecklingen. Bidragskranen behöver vridas åt.

En hörnsten i reformarbetet framför oss är bidragssystemen. Demografin, digitaliseringen och globaliseringen ställer allt tydligare välfärdssatsningar mot bidragskostnader. Varje bidragskrona behöver därför prövas och i största möjliga mån syfta till återgång i egen försörjning. Den som i dag inte ställer krav på bidragstagare, kommer i morgon behöva sänka sina krav på skolan och sjukvården.

Det ska alltid löna sig att arbeta och det ska på förhand gå att förstå hur en extra ansträngning påverkar hushållsekonomin. Den som beviljar bidrag ska också vara ansvarig för de långsiktiga kostnaderna som uppkommer när krav och insatser saknas. Dagens system där kommunen, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen går in i varandra gör att kravställandet blir otillräckligt och arbetstillfällen går förlorade. Ett reformerat bidragssystem behöver bygga på:

Annons
X

• Tak och tidsgräns för alla bidrag.

För den som har arbetsförmåga ska det inte gå att försörja sig längre än ett år på bidrag över lägsta försörjningsstödsnivå. Den som tar emot a-kassa ska inte samtidigt ha försörjningsstöd, och den som söker försörjningsstöd ska inte samtidigt ha statliga bidrag, så som bostadsbidrag. Varje bidrag ska prövas efter behov, med hänsyn till den sökandes inkomster och tillgångar, men också behov och utgifter. Att delta i åtgärder som tar en närmre arbetsmarknaden ska vara en förutsättning för att försörjas av det gemensamma.

• Gör a-kassan till en omställningsförsäkring.

Möjligheten att kvalificera sig till A-kassan med olika insatser och stödanställningar bör stängas. A-kassan bör renodlas till en omställningsförsäkring med fler möjligheter och krav att stärka sin anställningsbarhet under ett års tid. A-kasseavgiften bör knytas till kollektivavtalets lägstalön och branschens arbetslöshet, för att stärka försäkringsmässigheten.

• Kommunalisera arbetslösheten.

Efter ett år bör kommunen ta över ansvaret. Det innebär att aktivitetsstödet och utvecklingsersättningen som idag betalas ut från staten slopas. Ersättningen blir istället försörjningsstöd, tidigare kallat socialbidrag, som bedöms, betalas ut och kontrolleras av Sveriges kommuner. Samtidigt behöver ansvar och resurser för arbetsmarknadsåtgärder och utbildning föras över till kommunerna. Kommuner kan enklare samverka med det lokala näringslivet, ordna praktikplatser och så vidare. Statens uppgift bör istället vara att övervaka och följa upp kvaliteten i de kommunala insatserna. Personer som saknar arbetsförmåga, men som kommuner i dag betalar försörjningsstöd till, bör omfattas av statens rehabiliteringsansvar. Tydlig ansvarsfördelning underlättar insatser och gör det möjligt att renodla ersättningssystemen.

• Lagstifta om arbetslinje i försörjningsstödet.

Kommunala aktivitetskrav bör lagstadgas, så att alla kommuner behöver ställa krav på motprestation för bidrag. Politisk passivitet gör att de flesta kommuner saknar aktivitetskrav och istället låter bidragskostnaderna öka. Lokal politik spelar roll. Kostnaderna för försörjningsstöd i Växjö har minskat med 25 procent per capita till drygt 800 kronor, att jämföra med 2800 kronor i Malmö kommun. Antalet hushåll med försörjningsstöd minskade under år 2016 med 8,5 procent. Solna har över tid varit en föregångare och har minskat sina kostnader för bidrag i tio år. Förra månaden var kostnaderna dessutom lägst någonsin.

• Låt kommuner ta över etableringen och slopa etableringsersättningen.

Kommuner som visat sig kapabla bör ges möjlighet att ta över etableringen. Oavsett om staten eller kommunen sköter etableringsinsatserna förenklas bidragsystemen om den som i dag får etableringsersättning istället söker behovsprövat försörjningsstöd, där deltagande i etablering är ett villkor. Staten bör ge en schabloniserad ersättning till kommunerna som kompenserar för tre år med etableringsersättning och ökad handläggning. Det skapar drivkrafter för kommunerna att snabbt stötta de som avslutat etablering till egen försörjning.

• Arbetsmarknadshänsyn i kommunala utjämningssystemet.

En kommunalisering av arbetslösheten förflyttar betydande delar av transfereringssystemen till kommunerna. Staten bör kompensera för utgiftsökningar. Drivkrafterna för kommuner att göra ett bra arbete urholkas i dag av utjämningssystemet. En genomgripande bidragsreform behöver därför gå hand i hand med reformer av utjämningssystemet som premierar resultat och minskat utanförskap. Kommuner som inte upprätthåller arbetslinjen i systemen bör därtill beläggas med en arbetslöshetsavgift i det kommunala utjämningssystemet.

Människor ska aldrig dömas till, gömmas eller glömmas i utanförskap. En genomgripande reform av bidragssystemen kan stötta fler att komma i egen försörjning. Behovsprövning, förenkling, uppföljning och krav på motprestation ger tydliga drivkrafter för arbete och färre utanför. Det offentliga ska aldrig ge upp på någon.

Niklas Wykman (M)

riksdagsledamot och ledamot i arbetsmarknadsutskottet

Oliver Rosengren (M)

kommunalråd och nämndordförande i Växjö

Niklas Wykman och Oliver Rosengren Foto: Riksdagen, privat
Annons
Foto: Maja Suslin/TT, Claudio Bresciani/TT, Riksdagen, pressbild Bild 1 av 2

Niklas Wykman och Oliver Rosengren

Foto: Riksdagen, privat Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X