Annons
X
Annons
X

M bör ta debatt om integration

Om Moderaterna på allvar vill förstå vad som skett och på så vis minska risken för ett ännu större nederlag om fyra år bör en diskussion om integration och migration påbörjas, skriver debattören Alice Teodorescu.

Så länge opinionen låg på höga nivåer och regeringen betade av vallöften framstod det som irrationellt att klaga, trots Fredrik Reinfeldts i vissa fall direkt oförskämda tonläge mot partiets kärnväljare, skriver Alice Teodorescu.
Så länge opinionen låg på höga nivåer och regeringen betade av vallöften framstod det som irrationellt att klaga, trots Fredrik Reinfeldts i vissa fall direkt oförskämda tonläge mot partiets kärnväljare, skriver Alice Teodorescu. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT

BRÄNNPUNKT | VALET 2014

Moderaterna ska stå upp för ett Sverige som inte bara är humant till Migrations-verkets dörr.
Alice Teodorescu

I fyra år har kritiken pyrt i delar av den icke-valbara borgerligheten. De som initialt trodde att det nymoderata projektet bäst kunde beskrivas som ett fängslande trompe l’œil fick fel; de Nya moderaterna var ingen kosmetisk synvilla. Under första mandatperioden efter den makabra valförlusten fyra år tidigare var reformförslagen många, idéerna sammanhängande, framtidsberättelsen relevant. Utanförskapet var fienden, botemedlet stavades fler jobb.

Sakta men säkert hände emellertid det som alltid händer. Nyfikenheten utbyttes mot självgodhet, öppenheten för nya idéer kvästes. Den som inte ville stämma in i ”världens bästa statsminister”-retoriken klappandes takten till den senaste dängan från Da Buzz – inte för att Fredrik Reinfeldt inte med rätta kunde ha gjort anspråk på titeln, utan som en följd av ett kritiskt förhållningssätt gentemot sekterism oavsett slag – blev snart överflödig. Dessutom, så länge opinionen låg på höga nivåer och regeringen betade av vallöften framstod det som irrationellt att klaga, trots Reinfeldts i vissa fall direkt oförskämda tonläge mot partiets kärnväljare.

Annons
X

**Förändring förutsätter makt, **den som saknar makt kan bara tala om förändring. Men när rädslan för att förlora makten, eller inte få överta den, blir viktigare än vilken förändring makten kan förverkliga, urvattnas reformviljan och förvaltandet görs till norm. I stället för att i det läget välkomna en öppen diskussion om vart man är på väg och var man vill hamna gjordes det som alltid görs i kollektiv där någon uppmärksammat att kejsaren håller på att tappa kläderna. Man tystnar innan man offentligt tystas.

När Socialdemokraterna var som mest framgångsrika satt de i majoritet i riksdagen men i opposition mot sig själva. De var stolta, men aldrig nöjda. Så kunde det ha fortsatt om inte självgodheten och oförmågan att förnya sig slutligen satte käppar i hjulet. Om något borde Moderaterna ha lärt av Socialdemokraternas implosion, men också av förmågan att med hjälp av värderingar behålla väljarna, år efter år.

Att övertala väljarna om den borgerliga politikens förträfflighet i konkreta sakfrågor som skatter, utan att samtidigt framkalla en djupare förändring förankrad i värderingar, leder som vi nu sett inte till långsiktig övertygelse. Den som önskar bygga långsiktig lojalitet måste sätta sakfrågorna i ett sammanhang, förklara varför skattesänkningarna är väsentliga i byggandet av ett samhälle som sätter individen och dess egenmakt framför systemet och staten. Om man misslyckas med berättelsen får man den debatt vi fick, ledd av en medelklass som himlade med ögonen över ytterligare en skattesänkning.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    **Här står Moderaterna nu, **vid ett vägskäl. Antingen fortsätter man på inslagen väg och hoppas mer på ett socialdemokratiskt fiasko än på en borgerlig revansch, eller så gör man upp med det som blev fel. Väljer man den första vägen riskerar man att ställas inför samma problem som Socialdemokraterna fortsatt brottas med, väljer man den andra kommer det till en början att göra rejält ont.

    Av nationalekonomen Tino Sanandajis redogörelse för SOM-undersökningens resultat från år 2012 om allmänhetens inställning till ökad eller minskad flyktinginvandring framgår bland annat att endast 18 procent anser att det är ett bra förslag att Sverige ska ta emot fler flyktingar (realtid.se 16/9). Bland moderata anhängare uppger endast 12 procent att ökad flyktinginvandring är en bra idé.

    **En slutsats kan vara **att alla utom 12 procent av de moderata väljarna är rasister som inte delar uppfattningen om alla människors lika värde, som helst ser att Sverige stänger gränserna mot omvärlden. En annan slutsats kan emellertid vara att människor inser att om Sverige ska kunna fortsätta vara ett öppet och tolerant land så måste integrationspolitiken uppvärderas. Det räcker med andra ord inte att hoppas att människor ska öppna sina hjärtan, eller plånböcker, om man inte samtidigt är kapabel att bemöta deras oro, befogad eller ej. Inte heller kommer man kunna önska bort det faktum att Sverige toppar OECD:s lista över länder med enorma sysselsättningsgap mellan inrikes och utrikes födda.

    Moderaterna har ett uppenbart problem som inte handlar om strukturell rasism och som därför inte heller kan lösas med de verktyg som den antirasistiska kampen tillhandahåller i form av kvotering baserad på identitetspolitik. Om partiet däremot på allvar vill förstå vad som skett och på så vis minska risken för ett ännu större nederlag om fyra år bör en diskussion om integration och migration påbörjas. I en sådan diskussion ska Moderaterna stå upp för en öppen värld men också för ett Sverige som inte bara är humant till Migrationsverkets dörr, för att därefter inte ta ansvar för människors möjlighet att bli en del av samhället. Det är inte att normalisera SD, det är att ta ansvar för den egna politiken.

    **Konkret innebär det **att definiera integrationsbegreppet; menar vi integration eller assimilering, är alla som arbetar integrerade, hur kan medborgarskapet ges ett mer attraktivt innehåll? Vidare bör konstruktionen på arbetsmarknaden ses över då forskning visar att långt mindre toleranta länder än Sverige lyckas bättre med att få människor i arbete; hur samverkar lägstalönerna med relativt höga bidrag, förhållandevis få låglönejobb, sammanpressad lönestruktur, kollektivavtalens täckningsgrad?

    I förra valrörelsen deklarerade Fredrik Reinfeldt att ”den som tycker om Sverige röstar inte på Sverigedemokraterna”. Han glömde att den som tycker om Sverige måste tillstå att det finns utmaningar som bara kan lösas av den som erkänner dem.

    ALICE TEODORESCU

    jurist och borgerlig samhällsdebattör

    Annons
    Annons
    X

    Så länge opinionen låg på höga nivåer och regeringen betade av vallöften framstod det som irrationellt att klaga, trots Fredrik Reinfeldts i vissa fall direkt oförskämda tonläge mot partiets kärnväljare, skriver Alice Teodorescu.

    Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X