Annons

Staffan Ulfstrand:Lyxkrogar största hotet mot aporna

Medan människornas antal ökar, minskar ständigt stammarna av människoapor. Hoten består bland annat av sjukdomar som människor sprider, och lyxkrogars strävan efter att servera exotiskt kött. I Paris schangtila salar står gorillor och schimpanser på menyn.

Publicerad

Sedan ett halvsekel har det stått klart att i första hand schimpans och bonobo samt därnäst gorilla och lite längre bort orangutang är de djurarter som har störst genetisk överensstämmelse med vår egen art och som således är våra närmaste släktingar i faunan. Vi sitter tätt tillsammans på den gren inom däggdjursordningen Primates, apdjuren, som förr kallades ”människoapor” och som igenkänns bland mycket annat genom sin svanslöshet.

Hur många arter som de uppräknade namnen egentligen innefattar är en stridsfråga bland primatologerna (apforskarna). Orangutangerna på Sumatra och Borneo tycks vara så genetiskt olika att de bäst klassificeras som två goda arter. Bonobon – ”den erotiska apan” – är det inte heller några problem med. Den är väl skild från schimpansen, även om de två arterna förs till samma släkte. För schimpans och gorilla är däremot situationen oklar. Länge ansågs det motiverat att på grundval av utseendeskillnader dela upp schimpansen i fyra raser eller till och med fyra arter. Nu hävdar emellertid ett forskarlag med den svenske genetikern Svante Pääbo i spetsen och med Max Planck-sällskapets storartade Institut för evolutionär antropologi i Leipzig som bas att de genetiska skillnaderna mellan de fyra schimpansbestånden inte är större än mellan mänskliga befolkningar i olika delar av världen. Hos vår art anses de genetiska skillnaderna vara för små för att motivera en indelning i geografiska raser, vilket i logikens namn då också bör gälla schimpansen. För gorillan är läget likartat: där har man länge talat om två arter, nämligen låglands- och bergsgorilla, ibland till och med om fyra, men nya genetiska analyser leder till samma slutsats som för schimpansen: alla gorillor utgör en enda art, och inom den är den genetiska differentieringen för obetydlig för att motivera formell rasindelning.

Annons
Annons
Annons