X
Annons
X
Recension

Den brutna kvinnan Lysande skildring av vad otrohet gör med relationen

Simone de Beauvoirs roman "Den brutna kvinnan" kan delvis läsas som ett porträtt av moderns liv som hemmafru. Men erfarenheterna av att bli bedragen var något även Simone kände väl till i sin relation med Jean-Paul Sartre.

Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre. Foto: IBL
Läs mer om Sommarens böcker 2018

I Claudine Monteils ”Systrarna Beauvoir” som kom ut på svenska i våras beskrivs en konflikt mellan de båda framstående franska syskonen. Lillasyster Hélène som är konstnär, förstår inte varför Simone skildrar kvinnor som hon gör. Hélène saknar porträtt av skapande kvinnor, finner Simones litterära kvinnor alltför passiva. Men Simone de Beauvoir svarar att hon beskriver kvinnors villkor som de är – så här blir tillvaron för många kvinnor i samhället som det är utformat.

När jag läser "Den brutna kvinnan" från 1967, som glädjande kommit i mycket fin översättning av Kristoffer Leandoer på Ellerströms förlag, tänker jag att huvudpersonen Monique är en sådan kvinna som Hélène kan ha reagerat på. Monique är medelålders när hon börjar skriva i en dagbok, som man får följa under ett drygt halvår när hennes äktenskap med läkaren Maurice krackelerar. Hon har tagit allt ansvar för hemmet och de två döttrarna som nu flyttat hemifrån, men trivts bra med sitt liv som hemmafru och hon har uppfattat äktenskapet som till stora delar lyckligt. Och när hon förstår att Maurice har en älskarinna är det till en början något hon finner sig i. Väninnorna tröstar att det säkert är övergående.

Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre.

Foto: IBL Bild 1 av 3

Simone de Beauvoir.

Foto: IBL Bild 2 av 3

Simone de Beauvoir.

Foto: IBL Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X