Annons
Recension

En lång vinterLysande liten pärla

FAMILJEDRAMA Colm Tóibíns kortroman ”En lång vinter” är ödesmättad som ett grekiskt drama, utan att behöva ta till vare sig dramatiska gester eller stora ord, skriver Eva Johansson.

Publicerad
Colm Tóibíns kortroman ”En lång vinter” är ödesmättad som ett grekiskt drama, utan att behöva ta till vare sig dramatiska gester eller stora ord.
Colm Tóibíns kortroman ”En lång vinter” är ödesmättad som ett grekiskt drama, utan att behöva ta till vare sig dramatiska gester eller stora ord. Foto: SCANPIX

En liten by i spanska Pyreneerna någon gång i mitten av 50-talet. Inga unga människor finns kvar i den alltmer avfolkade byn, med undantag för Miguel och hans yngre bror Jordi. I samband med att brodern gör sig redo att lämna hemmet för två års militärtjänstgöring upptäcker Miguel det alla har vetat ett bra tag redan – att hans mor är alkoholist. Kort därefter hör han föräldrarna gräla och när fadern sedan häller ut det billiga vin hon har gömt undan, lämnar hon hemmet till fots för att ta sig till sin bror, som bor i en svårtillgänglig grannby längre bort i bergen.

Colm Tóibíns kortroman ”En lång vinter” är ödesmättad som ett grekiskt drama, utan att behöva ta till vare sig dramatiska gester eller stora ord.

Foto: SCANPIX Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons