Recension

Veronikas häfte och andra dikterLyrisk schaman skimrar som Chagall

Under strecket
Publicerad
Annons

Den som vill göra sig beredd att gripas av tjuskraften hos den tjuvasjiske poeten Gennadij Ajgi bör definitivt börja med ”Tystnad, snö”, Hans Björkegrens tolkningsvolym från 1995. Björkegren är introduktören. Efter honom har Annika Bäckström gjort storartade insatser. Först nu, elva år efter den första, återkommer Hans Björkegren med en ny Ajgi-volym. Den heter Veronikas häfte och andra dikter.
Den senare tredjedelen av denna nya tolkningsvolym kan sägas utgöra ett slags uppföljare till ”Tystnad, snö” från 1995. Den består av dikter publicerade under 90-talet och under de första åren av 2000-talet, några av dem skrivna långt tidigare.

Här möter vi den Ajgi vi redan känner till, dunkel och sprängfylld av magiska besvärjelser, ålderdomlig och retrogardistiskt arkaisk i sin föreställningsvärld men ytterst modern i sitt poetiska formspråk (det är ingen tillfällighet att han i en av sina dikter kommunicerar med Paul Celan och närmar sig dennes speciella lyriska idiom, dock på märkliga tjuvasjiska omvägar).
För dem som hoppas på att Ajgi snart ska få Nobelpriset är det den sista tredjedelen av Björkegrens tolkningsvolym som bör vara mest välkommen. Det är här han visar sina lyriska resurser och sin fullkomligt unika blandning av arkaiska motiv från gammal folkdiktning och sofistikerade modernistiska finesser med formspråket.

Annons
Annons
Annons