X
Annons
X

Lyriker medinternationell bärkraft

EUROPEISK POET Poeten och akademiledamoten Östen Sjöstrand är död. Han skulle ha fyllt 81 år i juni. Han var också verksam som essäist och som introduktör av utländska författarskap. Han var aldrig en de stora gesternas poet men en lyriker med internationell bärkraft, skriver Tommy Olofsson.

Östen Sjöstrand föddes i Göteborg på Bloomsday 1925 och skulle alltså ha fyllt 81 år den 16 juni. Som poet debuterade han vid 24 års ålder med diktsamlingen "Unio". Den kom 1949, samma år som hans generationskollega Lars Forssell debuterade. Båda kom sedermera att bli ledamöter i Svenska Akademien. Sjöstrand blev invald 1975.
Östen Sjöstrand var den förste redaktören för akademiernas tidskrift Artes och skötte denna syssla med bravur under många år, 1975-88. Han var synnerligen väl skickad för detta värv, i kraft av sin vittfamnande lärdom och för att han själv var en ypperlig essäist. Även om hans insatser som poet säkert kommer att visa sig vara de mest bestående, finns det anledning att betona att Sjöstrand även var essäist. Innan han blev redaktör för Artes och huvudsakligen kom att ägna sig åt att som omdömesgill redaktör bistå andra essäister, gav han själv ut tre essäsamlingar, den mest kända av dem "Fantasins nödvändighet" (1971).

Ö, sten, sjö och strand är några av signalorden i hans poesi.
Det är Staffan Bergsten som har fäst uppmärksamhet vid den saken i sin utomordentliga bok om Östen Sjöstrand, utgiven 1974 i Twayne"s förnämliga serie av författarmonografier. Denna monografi, skriven på engelska och för en internationell publik, är både översiktligt informativ och i en del diktkommentarer djupt inträngande på ett sätt som gjorde att den antagligen kom att betyda ganska mycket för den internationella uppmärksamhet som Sjöstrands poesi blev föremål för under de följande åren, med fylliga tolkningsvolymer på en rad språk: franska, engelska, serbokroatiska, tjeckiska, polska och rentav arabiska.
Östen Sjöstrand har som lyriker internationell bärkraft. I begynnelsen var hans poesi präglad av en svensk och dåförtiden moderiktig 40-talism, men mycket snart, särskilt efter Sjöstrands omvändelse till katolicismen 1953, kom den att markera en särart och utvecklades fort till att bli något betydligt vingbredare än att bara fortfara att vara ett exempel som anger ett stadium i en ganska provinsiell
poetisk modernism.
I likhet med en av sina läromästare, Artur Lundkvist, har Sjöstrand genom åren varit en flitig resenär och dessutom mycket produktiv som introduktör och översättare av utländsk poesi, huvudsakligen franskspråkig sådan. Man kan förmoda att hans eget tonfall har vuxit fram och slipats till av detta arbete i lika hög grad som av de tidiga influenserna från svenska diktare som Lundkvist, Ekelöf och Lindegren. Förnämlig är hans stora tolkningsvolym "Fransk lyrik" (1969). Bland de separata tolkningsvolymerna kan nämnas dem han har ägnat fransmännen Yves Bonnefoy och Alain Bosquet, den grekiske poeten Jannis Ritsos samt den nigerianske Nobelpristagaren Wole Soyinka.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X