Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Klass Lyhörd uppväxtskildring om att inte höra hemma någonstans

Det syns inte att Hélène är uppvuxen i Rinkeby, men på universitetet hon bär förorten inom sig som en uppblossande vrede. Varsamt beskriver Elise Karlsson en hur människa formas av den plats hon kommer ifrån.

Elise Karlsson (född 1981) är författare, litteraturkritiker och redaktör. ”Klass” är hennes fjärde roman.
Elise Karlsson (född 1981) är författare, litteraturkritiker och redaktör. ”Klass” är hennes fjärde roman. Foto: Sara Mac Key

Klass

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Natur & Kultur
ISBN
9789127150249

190 sidor

Med sin förra roman ”Linjen” skildrade Elise Karlsson prekariatets position och arbetslinjens makt över människan. Nu, med ”Klass”, tar hon en annan av samhällets definierande storheter, vilken plats en människa kommer ifrån, och undersöker hur det formar ett liv.

För romanens Hélène är platsen Rinkeby. Stockholmsförorten som fått representera så mycket, bära så många av svenskt samhällsbygges skamstenar, men som ändå förblivit en blind fläck i den kollektiva berättelsen om staden. Alla har en åsikt, ingen har varit där.

Hélène bor där och har svårt att ta sig därifrån. Trots att hon är några och tjugo, studerar på universitet och rör sig mentalt och faktiskt från sin barndomsplats, klibbar något fast henne vid föräldrahemmet. Trots att platsen aldrig riktigt var hennes förmår hon inte lämna den. Just för att platsen inte var hennes behöver hon stanna ett litet tag till, suga ur något ur den, något som placerar henne i ett ursprung som det går att växa ifrån.

Annons
X

Det är en vardagsnära flödande jagberättelse, med återblickar på en uppväxt då Hélène var en unge som aldrig fann sin plats bland de andra ungarna. Som skrämdes in mot skolkorridorernas väggar av de högljudda och skräniga, men som aldrig vetat någon annan plats än den där hon inte hör hemma. Så där som det är att vara barn. Främlingsskapet som en ofrivillig medalj som fästs med häftklamrar på bröstet. Barndomsplatsens gränser liktydiga med ens egen föreställningsförmågas gränser. Utom att vissa platser dessutom bär på tyngden av hela samhällets fantasi om främlingsskapet. De målas som en svart undantagsplats, en förvaringsdepå för det oönskade.

På universitet hamnar Hélène i ett annat sorts främlingsskap. Där ser hon ut som de andra, är diskret och försynt som de andra, men känner sig som en bedragare. Varken utanför eller innanför. När villapojkvännens familj pratar politik och världsläge utifrån sin trygga medelklassits, och vreden blossar upp i Hélène, är den hennes att ha?

Identitetssökandet får ny form när möjligheten att hämnas en demon från det förflutna dyker upp. Hennes högstadielärare Mona, som var Hélènes idol och kärlek, har skrivit en skriande falsk roman om sina tid i orten, om allt fint hon uträttade för ungarna där. I maskopi med en av grundskolans tuffaste, Clarice, skriver hon en egen roman om uppväxten i Rinkeby. Hämndhistorien känns en smula sökt, mer engagerande är hur själva skrivandeakten, att ta sig rätten att själv berätta sig och därmed skaffa sig ett utrymme i världen, blir ett bärande tema för romanen.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    När Elise Karlssons ton i Linjen var sval och skruvad skriver hon här med en lågmäld men intensiv närhet till sin Hélène. Hennes röst talar tydligt inifrån den där av oklarheter skälvande kroppen. Hon står där i sitt främlingskap och betraktar. Skolgården och villaköket, universitetskorridorerna, hur det går att känna sig lika vilsen överallt utom i flickrummet, det är detaljrikt och lojt lättflytande berättat .

    ”Klass” behandlar klass men inifrån ett vara på en plats i en tid. Strukturerna framträder, men kan aldrig vara ett facit till en barndom. Hélènes föräldrar, vilka de är, på vilken plats de skrivits in i strukturen, antyds bara. De har böcker, pappan har ett annat språk. Där finns en omsorg, men också något halvt bortvänt. Eller så är det bara den vuxenblivande som vänt sig halvt bort. Som tankar de sista dropparna trygghet ur barndomsbarmen men inte vill ha något av dess förnumstighet.

    Det ligger en lågintensiv vrede och puttrar i botten av ”Klass”, men mest skriver den fram en närhet och lojalitet med en plats och med en tid i livet. Med de där åren då språnget tas, måste tas, men allra helst med någon smula kvar av det som var, bevarat som något vackert att lägga i en ask. Elise Karlsson skriver sig runt alla vändor runt den våndan, det är varsamt och skicklig utfört. Det är en lyhörd uppväxtskildring. Utan att sentimentalisera fångar hon ett liv på tröskeln, exakt hur det är att stå där och väga på hälarna.

    Annons

    Elise Karlsson (född 1981) är författare, litteraturkritiker och redaktör. ”Klass” är hennes fjärde roman.

    Foto: Sara Mac Key Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X