Annons

Sofia Nyblom:Lyckligt äktenskap slutade i fasansfull skilsmässa

Fanny och Felix Mendelssohn.
Fanny och Felix Mendelssohn. Foto: Bettmann

Allt var inte bättre förr, konstaterar Sofia Nyblom i veckans krönika om den tysk-judiska kulturens blomstring och ambivalensen kring Richard Strauss. Trots detta tipsar hon om skivor från världen av i går.

Publicerad

Stefan Zweig kallade den för ”världen av i går”, den värld som sköts sönder av Hitlers arméer under andra världskriget. Metaforen är förledande nostalgisk, som musiken från en sprucken speldosa. Den blomstrande period mellan 1700-talets slut och Weimarrepublikens fall 1933, som brukar benämnas den judiska upplysningen, utgör parallellt med Habsburgarnas Wien perfekta exempel på hur två kulturer – den tyska och den judiska – kan berika och förhöja varandra. Ett lyckligt äktenskap som kulminerade i en fasansfull skilsmässa.

Få verk fångar sorgen över den värld som försvunnit bättre än Richard Strauss sista kompositioner – ”Metamorfoserna” och ”Vier letzte Lieder”. Valthornen i efterspelet till Hesses ”September”, lärkorna som ackompanjerar skymningsmötet med döden i Eichendorffs ”Im Abendrot.” Strauss skrev sångerna fristående från varandra något år före sin död. Men den som fogade dem samman till en cykel var hans förläggare vid Boosey & Hawkes i London, den tjeckisk-judiske Ernst Roth, som själv flytt Österrike undan nazisterna. Ironiskt, eftersom Strauss kompromissade med naziregimen för att rädda både sig själv och sin judiska svärdotter undan bödlarna: tog sig an ordförandeskapet för Reichskammer, ersatte Stefan Zweig med en icke-judisk librettist, plockade girigt upp taktpinnen i Bayreuth när Toscanini släppt den med avsky.

Annons
Annons
Annons