X
Annons
X

Lyckliga ni som inte läst Berlins noveller – än

Lucia Berlin (1936–2004) föddes i Alaska och tillbringade son barndom på resande fot då hennes far var gruvingenjör. Hon publicerade sig sent och fick hängivna läsare, men berömmelsen kom först 2015 när hennes samlingsvolym med noveller släpptes i USA. Nu finns den i svensk översättning.
Lucia Berlin (1936–2004) föddes i Alaska och tillbringade son barndom på resande fot då hennes far var gruvingenjör. Hon publicerade sig sent och fick hängivna läsare, men berömmelsen kom först 2015 när hennes samlingsvolym med noveller släpptes i USA. Nu finns den i svensk översättning. Foto: Buddy Berlin

Kristina Sandberg rörs till tårar av Lucia Berlins realistiska noveller – där författaren själv är en av missbrukarna som hon skildrar. Det är ett skrivande fritt från hämnd och raseri, berättelserna rymmer istället ett slags vibrerande ljus som skimrar över mörkret.

Återupptäckten av den amerikanska författaren Lucia Berlin (1936–2004) har jämförts med John Williams ”Stoner” – men för mig personligen är Berlin en verkligt betydande litterär bekantskap som går mer på djupet än John Williams. Redan efter de första raderna i ”Handbok för städerskor” märker man det – språket bara är där i sin sken­bara enkelhet, och målar upp den värld som är jagberättarens under ett helt liv. I den över 500 sidor långa textsamlingen – med ett belysande förord av Klas Östergren – återkommer Lucia Berlins alter ego ”Lucia” eller ”Carlotta” och det persongalleri som består av den alkoholiserade modern och lika alkoholiserade morfadern med sin tandläkarpraktik, och så mormor Mamie som favoriserar Lucias lillasyster Sally. Där finns pappan som är gruvingenjör och tar familjen till olika platser genom sitt arbete – Nordamerika, Mexiko, Chile – samtidigt som han håller moderns tilltagande alkoholism och psykiska sjukdom i ett slags fängelselik kontroll. Och så finns Lucias äkta män och älskare och fyra söner, och diverse arbetsgivare.

Men allra mest är det alltså ett kvinnligt berättarjag som står i centrum, från barndomens tuffa skolår med en skoliossned rygg och utsatt hemmiljö, till vuxenlivets yrken, kärlekar och alkoholism. Det är ett självbiografiskt litterärt stoff, ett antal urscener återkommer i novellerna, och det jag som talar är sig på många sätt likt från text till text.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X