Recension

Ant-ManLyckad superhjältefilm i miniformat

Paul Rudd som Ant-Man.
Paul Rudd som Ant-Man. Foto: Zade Rosenthal/Disney/Marvel via AP

Sommarens bästa serietidningsaction lyckas med små medel skapa stor underhållning. Ant-Man, superhjälten som inte är större än en insekt, görs av en charmigt avväpnande Paul Rudd. En sommar-blockbuster i det lilla formatet.

Under strecket
Publicerad

Evangeline Lilly som Hope van Dyne.

Foto: Zade Rosenthal/Disney/Marvel via AP
Annons

Att se världen ur nya perspektiv kan vara nyttigt. Myrscenen i ”Älskling jag krympte barnen”, Rick Moranis-succén från 1989, bevisar det filmskapare alltid vetat: att minimera fascinerar lika mycket – om inte mer – som att förstora. Något Marvel tagit fasta på i den senaste installationen i den pågående, till synes oändliga, filmsviten med seriehjältar överförda till filmmediet. Dags att introducera en kanske något mindre känd i skaran: Ant-Man.

Sedvanligt charmige Paul Rudd är strulige Scott Lang som precis avtjänat ett fängelsestraff för en Robin Hood-liknande kupp. Sin försakade dotter får han inte träffa förrän han kan betala underhåll till exhustrun. Men en hastig uträkning visar att det kommer att ta över ett år att betala det Lang är skyldig om han väljer den hederliga vägen. Finns ingen annan utväg än att återgå till det han kan bäst: att vara tjuv.

Annons
Annons
Annons