Annons
Recension

Silent HillLyckad överföring när tv-spel blir film

Den som spelat Silent Hill känner igen det mesta i filmen.
Den som spelat Silent Hill känner igen det mesta i filmen.
Under strecket
Publicerad

I det första tv-spelet Silent Hill tar spelaren på sig rollen som Harry Mason. Han åker på semester med sin dotter, men kraschar med bilen i utkanterna av den öde staden Silent Hill. När han vaknar till är dottern försvunnen – och spelet kan börja.
Under Harrys sökande invaderas staden periodvis av ett kompakt mörker till ljudet av tjutande luftvärnssirener. Marken förvandlas till rostiga och blodiga galler; hotfulla gestalter tassar omkring precis utanför ficklampans sken för att snart gå till attack. Influenserna från filmer som Jacobs inferno och Rosemary‘s baby är tydliga, men Silent Hill frammanar ändå en helt egen värld med sin egen förvrängda logik.

I filmversionen har mamman Rose (Radha Mitchell) tagit Harrys plats och gör allt för att hitta sin dotter Sharon i den mystiska staden. Har man provat spelen är det mesta välbekant. Förutom själva stadsmiljön är allt från musik och ljudeffekter ända ner till specifika kameraåkningar hämtade direkt därifrån. Vissa av filmens stapplande monster känns rentav inslängda bara för att tillfredsställa fansen.

Annons
Annons
Annons