Annons
Recension

AstrovLyckad dissekering av Tjechovs Astrov

Josef Säterhagen ger läkaren Astrov ett slags rastlös, lätt obehaglig aggression.
Josef Säterhagen ger läkaren Astrov ett slags rastlös, lätt obehaglig aggression. Foto: Rikard Borggård
Publicerad

Det händer ibland att någon liksom frikopplar en roll från dess sammanhang och tid för att dissekera den. Tittar mer noggrant ner mot den avgrund vi alla är. Skär bland senor och bevekelsegrunder, obducerar alla dessa repliker för att hitta en kärna – inte bara en bifigur.

Mikhail Lvovitsj Astrov, lantläkaren och fritidsfilosofen, tillhör pjäsen ”Morbror Vanja”. Tjechov låter honom ta relativt stor plats, Astrov är en kraschad idealist – av en sort som alltid går att känna igen. Han kan lika gärna vara en vänsterfigur från 60-talet som gett upp och börjat supa men ändå klamrar sig fast vid några käpphästar, miljöengagemanget bland annat. En gång var världen var full av löften. Nu sliter han på landet, hinner nästa aldrig fram till sina patienter och har opererat berusad och därvid råkat ha ihjäl minst en människa. Han år uttröttad, på gränsen till sammanbrott.

Annons
Annons
Annons