Annons
Recension

Sönder och samman. Om skrivandets strävan och läsandets lockelserLundqvist öppnar texterna åt många håll

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Den engelske litteraturkritikern IA Richards har i ett berömt yttrande sagt att en bok är ”en maskin att tänka med”. Visserligen är väl somliga böcker, kanske flertalet, som tankemaskiner ungefär lika komplicerade som en linjal, men det var inte heller sådana böcker Richards syftade på. Däremot är Åke Lundqvists ”Sönder och samman”, med undertiteln ”Om skrivandets strävan och läsandets lockelser”, en bok av det slag som Richards skulle ha uppskattat.

Författaren, som har varit kulturskribent i DN och har en rad böcker bakom sig, senast en om Goethe och en om Gamla testamentet, har en särskild förmåga att utan tyngande teorier driva egna tolkningar och belysa komplicerade litterära problem på ett sätt som får läsaren att känna sig begåvad. Mycket hänger detta på att Lundqvist är en lysande stilist, med nära till aforistiska förtätningar: ”När en form blir norm rinner kraften ur den”, säger han i förbigående medan han diskuterar 1700-talsförfattaren Lichtenbergs fragmentariska stil; ”Den suggererar helhet och bjuder skärvor”, heter det om Eliots diktsvit ”The Waste Land”, som här får en grundlig och originell genomlysning; med utgångspunkt från en reflexion apropå samma diktsvit konstaterar han att rubriken på en dikt inte ska ”förklara dikten utan iaktta den, utgöra en punkt varifrån dikten betraktas”.

Annons
Annons
Annons