X
Annons
X
Recension

En öppen vinter Lundell tillbaka på Bråkmakargatan

PÅ FLYKT Ulf Lundell har alltid lyckats gestalta sitt liv som vore han en äldre version av de Astrid Lindgren-barn som står emot alla uppfostringsförsök med friskt humör. Det kan delvis förklara varför hans popularitet alltid varit så stor, skriver Fredrik Sjöberg som har läst diktsamlingen ”En öppen vinter”.

Ulf Lundells konfirmationspräst kan inte ha haft det lätt. Antagligen önskade han sig ett annat arbete, någonstans långt borta. Pojkarna var visserligen välklädda, i vit skjorta och slips. Men det bestående minnet av evenemanget, så som detta framskymtar i dikten ”Konfirmanderna”, kom ändå till sist att reduceras till hur de tog flickorna på brösten och busringde i kyrkklockorna.

Präststackaren var, som det heter, ”mycket trött”. Armbandsuret som unge Lundell fick i välment gåva hamnade på pantbanken, men det var först några år senare, när han var ”en ung ströjobbare utan framtid men därför / med hur mycket framtid som helst”. Än var det barndom vid Baggensfjärden; tjuvfiskenätter och expeditioner till rävgryt under Himlaberget.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X