Annons

FjärilsvägenLundbergs text till modern drabbar hårt

Patrik Lundberg.
Patrik Lundberg. Foto: Emma-Sofia Olsson

I ”Fjärilsvägen” skriver Patrik Lundberg om samhället, familjen, kvinnor – och sin mamma Birgitta. Therese Eriksson försöker hålla distansen, men kan inte låta bli att se sin egen mamma som en skugga vid Birgittas sida.

Under strecket
Publicerad

Baksidestexten är kort: ”Det här är berättelsen om Ingrid Birgitta Lundberg.” En enkel innehållsdeklaration till en bok som till formen är lika skenbart enkel – en rakt upp och ner berättad historia om en kvinnas liv – men som rymmer den närmast oöverblickbara mångsidighet ett människoliv utgörs av. ”Fjärilsvägen” är en berättelse om samhället, om familjen, om kvinnan, men först som sist en berättelse om en mamma.

Läsaren är nog, om hen inte gömt sig under en sten på sistone, redan bekant med Birgitta. Patrik Lundberg har skrivit om henne i tidningen, pratat om henne i sitt sommarprat, i tv-soffor och radiointervjuer. Man kan göra halt redan där. Man kan stanna upp och lägga märke till det ovanliga att en ensamstående, sjukskriven mor som levde för sina barn och blev allt mer nedbruten i takt med att det blev allt svårare att vända på slantarna, får den här platsen i offentligheten; inte som retorisk schablonfigur i den politiska debatten, utan som en riktig människa. Man kan undra varför det sker så förbannat sällan.

Annons
Annons
Annons