Recension

Brad Mehldau TrioLuftburen skönhet och poesi

Under strecket
Publicerad
Annons

Brad Mehldau börjar med en vals där han låter det enkla växa till det mer komplexa för att sedan återanknyta till enkelheten. En trestegsprincip, där jag hör sparsamma ekon av klangkusinen Chick Corea och av Thelonious Monks dissonanser och rytmförskjutningar.

Nästa stycke har tydlig bebopkaraktär med rytmen spretande åt olika håll. Mehldau tänjer på begreppen, låter basisten Larry Grenadier ta melodistämman och pianot ackompanjera. Det utvecklas till en dialog mellan piano och bas för att sedan mynna ut i ett regelrätt och mycket vackert ensemblespel. Återigen det magiska talet tre.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons