Annons

Andreas Ericson:Lucka 5: När man vet att man snart ska dö

Foto: Joanna Andreasson
Under strecket
Publicerad

Varje dag öppnar vår julvärd Andreas Ericson en ny lucka i SvD Ledares julkalender, i en anda av eftertanke och reflektion. Bakom varje lucka finns tips om tänkvärda texter som skrivits under året, värda att läsa, eller att läsas om.

"När man vet att man snart ska dö, vad finner man för mening i det liv man levt?"

En julkalender är en nedräkning. Vi mäter ut tiden som är kvar till något vi längtar efter – oavsett om det är sillen, julklapparna eller familjefriden som hägrar.

Det finns andra nedräkningar vi kanske inte lika gärna tänker på, men de tickar på bra utan vår medverkan. Som dagarna vi har kvar att leva. Få texter har under året berört mig så mycket som en som handlar om precis det. Till dagens lucka har jag valt David Rönnegards fina och sakliga uppgörelse med sin egen död som publicerades i Läkartidningen i mars.

David Rönnegard är 37 år (lika gammal som jag är) och ska dö. Han har fjärde stadiets lungcancer, vilket betyder att sjukdomen är obotbar. Rönnegard är också doktor i filosofi och ateist. Och det är till filosofin han vänder sig till för att hitta ett förhållningssätt till sin situation.

Annons
Annons

När man vet att man snart ska dö, vad finner man för mening i det liv man levt? Filosofin – konstaterar Rönnegard – har egentligen inte så mycket att komma med i det läget. Och ser man inte religionen som ett realistiskt alternativ att finna mening i krymper raskt de möjliga förklaringsmodellerna. Men Rönnegard förtvivlar inte. Ateismen och humanismen hjälper honom att acceptera sin ”nitlott i mutationslotteriet”. Men bortom –ismerna finner han också något annat. En meningsfullhet som han knappt kan sätta ord på, men som ändå framstår som begriplig, i alla fall för mig.

Rönnegard skriver om minnen, om människor, om närhet, om stolthet. Om det som finns kvar. Massa ord som förstås inte lyckas fånga exakt det han menar, men ändå på något vis lyckas peka ut en riktning som gör hans tankegång gripbar. För mig framstår den som logiskt. Och inte bara det – jag tror att jag kan ta den vidare. Döden är obestridligen ordens slutpunkt. Ingen pratar till oss bortom den. Men det innebär inte – tror jag efter att ha läst Rönnegards text – att allt det vi strävar efter att sätta ord på också måste ta slut just där.

Läs själva och se vad ni tycker!

Läkartidningen - En ateist inför dödenlakartidningen.se
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons