Low”s peak - allt annat än lågt

Under strecket
Publicerad
Annons

Borneo När vi sätter oss tillrätta på Low”s peak är det fortfarande mörkt. Den stjärnklara nattens miljoner ljuspunkter gnistrar, spridda ljuskäglor från andra klättrare på väg uppför berget dansar oroligt nedanför oss. På toppen av Borneos högsta berg är det förunderligt tyst och stilla, knappast någon vind alls.
För att nå den 4 095 meter höga toppen har vi vandrat genom den regnskog som täcker Kinabalu National Park. Första dagens vandring gick stadigt uppför genom en tät vegetation där väldiga trädkronor endast släppte igenom ett strilande solsken vars ljus hängde kvar som dimslöjor mellan grenarna. Här är mångfalden så stor och de endemiska växterna så många att området utsågs till Malaysias första världsarv för ett par år sedan.
När vi under eftermiddagen nådde övernattningsstugorna på 3 300 meter upphörde regnskogen. Återstod gjorde bara den kala granitklippan - Mount Kinabalu. Att bestiga det mytomspunna Kinabalu är viktigt för malaysierna, berättade vår guide Kid på vägen upp.

– Jag har gått
upp till toppen fler än 300 gånger, säger han medan vi vända mot Low”s Gully, en väldig avgrundsdjup ravin, låter de första solstrålarna mjuka upp våra ansikten.
Kid berättar att namnet härstammar från britten Sir Hugh Low som var den förste att nå toppen 1851. Då låg strapatsen inte i själva bestigningen utan den mödosamma vägen genom en svårgenomtränglig djungel till bergets fot.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons