X
Annons
X
Recension

Anna Svärd Löwensköldska ringen med liv och kiv

När Leif Stinnerbom knyter ihop den Löwensköldska säcken går det vilt till i Berättarladan i Sunne. Den dansanta musiken och den precisa koreografin löses till slut upp i ett  kaos som nästan sliter Lagerlöfs historia i bitar. Ändå är iscensättningen en fröjd för öga och öra.

Margit Myhr som Anna Svärd och Hanna Kulle som Thea Sundler på Västanå teater.
Margit Myhr som Anna Svärd och Hanna Kulle som Thea Sundler på Västanå teater. Foto: Håkan Larsson

För tredje och sista sommaren bjuder Västanå teater på Selma Lagerlöfs berättelse om de giriga och olycksdrabbade Löwennsköldarna. Det började med en stulen ring och fortsatte med en älskad  och självförgudande präst och hans stolta fästmö,som går honom ur händerna. Nu handlar det väldigt mycket om Thea Sundler, dotter till Malvina Spaak som var med från början.

Thea är en kvinna som det är bäst att undvika, men som litterär figur och roll är hon mumma, något som Hanna Kulle tar väl vara på med snedställt huvud och hysterisk ödmjukhet. Som en orm nästlar hon sig in i äktenskapet mellan prästen Karl-Artur Ekenstedt och den kringvandrande kullan Anna Svärd, som i Margit Myhrs tolkning är lika svårkuvad som förra fästmön Charlotte. Daniel Lindman Agoranders Karl-Artur framstår som ett viljelöst rö som slits mellan kvinnor, med början i mamma,  nu försvagad. Det är intressant att följa relationen mellan honom och Thea, destruktiv,men märkligt ömsesidig. Han använder Jesus för att slippa se sig själv och bli vuxen och hon för att manipulera.

Margit Myhr som Anna Svärd och Hanna Kulle som Thea Sundler på Västanå teater.

Foto: Håkan Larsson Bild 1 av 2

Daniel Lindman Agorander som Karl-Artur Ekenstedt.

Foto: Håkan Larsson Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X