Annons

Jonas Ellerström:Lovsång till alla dammiga dokument

Analogt arkiv.
Analogt arkiv. Foto: TT

Det är till dragiga, fönsterlösa källarlokaler man helst bör söka sig om man vill komma i kontakt med det förflutna. Den franska historikern Arlette Farges ”Smaken av arkivet” är en kärleksförklaring till den närmast sinnliga upplevelsen av historien som tidnings- och domstolsarkiven erbjuder.

Under strecket
Publicerad

Jag hade blivit hänvisad till ett bord i stadsbibliotekets källare som var precis stort nog. De inbundna årgångarna av Lunds Dagblad från 1920-talet var otympliga och svårhanterliga, sidorna hade gulnat och luktade annorlunda än vad dagens tidningar gör. Men vilket intryck uppslagen gjorde! Hela tidsandan verkade finnas där, bland väderlekskåserier, notiser, reklam och småannonser. Upprymd bläddrade jag vidare, och vidare, och vidare – till dess jag med lätt förtvivlan insåg att även om tidsandan fanns just i flödet av texter och bilder måste jag koncentrera den, fånga in den med ett samtidigt beskrivande och tolkande språk.

När den insikten inställer sig kan den som sitter och slår i läggen antingen ge upp eller bita ihop och fortsätta. En som antagit utmaningen är den franska historikern Arlette Farge, som inleder sitt verk ”Livets sköra tråd. Våld, makt och solidaritet i 1700-talets Paris” (1986) med att frankt deklarera: ”Den här boken kan tacka ett arkiv för sin tillkomst.” Förord till akademiska studier av detta slag brukar annars avslutas med att tack riktas till lärare, forskarkolleger och familjemedlemmar.

Annons
Annons
Annons