Drunkna tystLovande deckardebut för ouppmärksamma läsare

Åsa Leijon, född 1968, arbetar som gymnasielärare i Uppsala.
Åsa Leijon, född 1968, arbetar som gymnasielärare i Uppsala. Foto: Carla Orrego Veliz

Inledningsvis rör sig Åsa Leijons debut klanderfritt mellan det poetiska och det kittlande. Men i sin vilja att påminna om vad som händer tappar romanen i tempo. Per Klingberg önskar sig en berättelse som vågar lita mer på läsarens minne.

Under strecket
Publicerad
Foto: Albert Bonniers förlag
Annons

Någon har försvunnit. Oförklarligt och utan ett spår. Så ser grundpremissen ut för många thrillerartade berättelser och Åsa Leijons debutroman ”Drunkna tyst” är inget undantag. Här är skådeplatsen den uppländska slätten sommaren 1984. Det har snart gått ett år sedan tonårsflickan Jannica försvann efter att ha klivit av bussen en fredagskväll. Ett år senare kämpar omgivningen inte bara med saknaden utan också med misstänksamheten gentemot varandra.

Jannika kan närmast beskrivas som en uppländsk Laura Palmer, mordoffret i tv-serien Twin Peaks – en gåtfull person som blivit många människors förtrogna och som känner till både den ena och den andra mörka hemligheten. Sådana finns det nämligen gott om i bygden. När Jannikas lillasyster (och romanens huvudsakliga berättare) Minna konstaterar att ”allt som är skamligt sker i skydd av vanligheten” sammanfattar hon mycket av romanen. På motellet beläget vid Europavägen pågår någonting fruktansvärt i rum fem. Utåt sett är läkaren George en respektabel figur – men bakom stängda dörrar är han sjukligt kontrollerande och våldsam. Det viskas om att Jannikas pojkvän Anders kunde vara inblandad i hennes försvinnande – men eftersom han tillhör en av traktens finare familjer har det inte hänt mycket mer med de viskningarna.

Annons
Annons
Annons