Annons
X
Annons
X
Sverige
Kommentar

Cecilia Garme: En illa dold sågning av dagens lärarutbildning

Näst lottningen är Skolkommissionens största nyhet professionsprogrammet. Budskapet mellan raderna: lärarutbildningen duger inte.

(uppdaterad)
Svenska skolan
Skolkommissionen lade på torsdagen fram sitt slutbetänkande.
Skolkommissionen lade på torsdagen fram sitt slutbetänkande. Foto: Lars Pehrson

Nyheten som välter alla andra när Skolkommissionen lägger fram sina förslag är lottningen. Skolplatser som det är konkurrens om ska inte – som idag – utdelas efter kötid, utan genom lotteri. Detta ska gälla alla årskurser i friskolor. Det ska också gälla kommunala högstadieskolor – om kommunerna vill.

Slopade köer är förstås dynamit. Elever och föräldrar som vill köa sig bort från en hopplöst segregerad boendemiljö skulle med Skolkommissionens förslag inte längre kunna göra det. Vilket kommer att väcka ilska och frågor om vad som egentligen är rättvist, om man nu inte tillhör dem som har råd att flytta till områden med ”bra” skolor.

Många av Skolkommissionens förslag syftar till att kortsluta Ödet, om man menar det sociala arvet. För detta tar staten ett ansvar. Ökad statlig finansiering styrs till utsatta skolor, huvudmän och rektorer ska via skollagen åläggas skyldighet att skapa social blandning. Kommunernas skolchefer får en särställning i den kommunala förvaltningen och en regional stödorganisation ska utvecklas. Själva valfriheten ingår numera i vårt medborgar-DNA och friskolorna i vår världsbild. De blir alltså kvar. I övrigt är det game over för 90-talet.

Annons
X

Detta om likvärdigheten. Men hur ska kunskapsresultaten förbättras då? Här levererar Skolkommissionen en svidande sågning av dagens lärarutbildningar.

Ja, så säger de inte rakt ut förstås.

Tydligen är vi hemmablinda. Det krävdes att OECD pekade ut problemet för att vi skulle få syn på det.

Stäng

SvD VIN & MAT:s NYHETSBREV – vintips och recept direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Men kommissionen hade knappast givit så detaljerade förslag om avancerade professionsprogram om de befintliga lärarutbildningarna hade hållit tillräckligt hög klass. Lägg märke till att den nya nationella ”funktionen” – som till och med kan bli en egen myndighet – ska få stor autonomi och kan konsultera vilka internationella experter den vill. Med andra ord – inte vara bunden enbart till inhemsk pedagogisk expertis.

    På rak fråga förnekade Skolkommissionens ordförande bestämt att förslaget innebär någon kritik av de grundläggande lärarutbildningarna. Om det stämmer är det nästan ännu värre, för vem bär i så fall ansvaret för att avancerade och enhetliga professionsprogram för lärarna inte har funnits tidigare? Förra regeringen? Förrförra regeringen? Är det i själva verket detta som var den mest ödesdigra konsekvensen av kommunaliseringen?

    Tydligen är vi hemmablinda. Det krävdes att OECD pekade ut problemet för att vi skulle få syn på det.

    Den regering som kan motstå chansen att göra en stor skolreform före ett val är ännu inte född.

    Så akut är behovet av ett professionsprogram att Skolkommissionen vill se en ”interimistisk” arbetsgrupp som drar igång arbetet så snart som möjligt. Den är förstås väl medveten om betänkandets högst osäkra resa genom remissrunda, ett valårsfebrigt regeringskansli, ett noggrant lagråd och en hyperstressad riksdag.

    Somliga bedömare menar att tiden är så knapp att det inte kan bli några propositioner under mandatperioden.

    Statistiken säger något annat. Den regering som kan motstå chansen att göra en stor skolreform före ett val är ännu inte född.

    Annons
    Annons
    X

    Skolkommissionen lade på torsdagen fram sitt slutbetänkande.

    Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X