Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Lotta Lundberg: Lotta Lundberg – based on a true story

Nu svingar identitetspolisen sina batonger även i Tyskland. Personligen har jag fått uppleva det med anledning av att min roman ”Skynda, kom och se” precis översatts till tyska. Romanen tar fart i freakshowernas Coney Island och spänner bågen över eutanasiprogrammens Berlin och landar i vårt synnerligen groteska Gröna Lund.

Men enligt den infantila identitetspolitiken är det tveksamt om jag som svensk ska lägga mig i tyskt 30-tal, som kvinna befatta mig med (männens) politik, som vit kan ha en svart huvudperson och med normallängd över huvud taget får skriva om kortväxta. ”Romanen är en förolämpning för alla dvärgar”.

Redan när jag debuterade 1998 fanns retoriken i utmarkerna. Jag skrev om en lärarinna som förälskar sig i sin kvinnliga elev. Och folk – läs kvinnorörelsen samt Aftonbladet – blev oerhört frustrerade för att jag vägrade komma ut som lesbisk. På den tiden kallades bisexuella ali-bisexuella och queerbegreppet var bara i sin linda.

Annons
X

Mina heterosexuella bekanta tyckte att jag var dum i huvudet som inte sa som det var. Jag ansåg dock att ingen hade med att göra vem jag låg med – om jag fick välja. Denna Greta Garbo-integritet sålde inga böcker. Man ville ha the true story redan då.

Jag har alltid tyckt att det varit utan allmänintresse, ja rent av pinsamt att skriva texter om mig själv, men begriper att bara så når jag ut, som det heter. Alltså fortsätter jag min jag-berättelse här.

Men om ni orkar höra några icke självupplevda historier vill jag bara helt kort nämna ett par författarkollegors. Eller förresten, läs om dem i Håkan Lindgrens utmärkta krönika med anledning av Lionel Shrivers tal på författarkongressen i Brisbane (SvD 27/10).

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Fråga dig sen om Majgull Axelsson får skriva om Miriam utan att vara rom? Kristina Sandberg om Maj utan att vara hemmafru? Får Zvi Kolitz föra sina samtal med Gud utan att ha varit i Auschwitz? Gräv sen upp Astrid Lindgren och kolla om hon verkligen hade en propeller på ryggen!

    Får man skriva om Västerås utan att ha varit där?

    Jag ger upp.

    Jag överger det riktigt stora med litteraturen; det att kunna föreställa sig hur det är att vara någon annan. Använda fantasin, skapa världar, förstå vidden av människopsyket genom att gå utanför mig själv. Föreställa mig det som inte syns på en magnetröntgen. Göra något allmänmänskligt levande igen.

    Nästa roman ska vara ett enda realitetsrunkande. Jag ska saxa ur mina dagböcker och lämna ut mina vänner. Jag ska dränka mig i min egen spegelbild. Sjunga mitt lov, tvätta min byk. Med gammaltestamentlig självtrogenhet ska jag bara berätta det ni kan evidensbasera. Bara så kan vi stänga av och låtsas att det inte angår oss. Identitetspolisen blir utan jobb och konsten dör.

    Tjipptjillevipp, så hjälper det oss till och med att kliva över tiggarna på gatan såsom tyskarna klev över judarna.

    Vi har ingenting gemensamt. Du vet inte ett skit om hur det är att vara jag. Nej, tacka vet jag min version. Den autentiska, inifrån, självupplevda.

    Jag ska inte ens krångla till det med en icke varudeklarerande titel: ”Lotta Lundberg”, ska boken heta, ”Lotta Lundberg. Based on a true story.”

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X