Lorry tar en paus - i nio år

Under strecket
Publicerad
Annons

När Lorry dök upp som ett slags underground-tv i slutet av 1980-talet, kände inte många utanför Teaterstockholm till den radio- och tv-nämndsanmälda seriens medlemmar. I dag är kvintetten - Peter Dalle, Lena Endre, Johan Ulveson, Suzanne Reuter och Claes Månsson - sedan länge några av landets mest etablerade namn inom svensk teater, film och tv. Lorry har varit gruppens fristad där de kunnat predika sina, och framför allt manusförfattaren Peter Dalles, återkommande ämnen: mänskliga beteenden och relationer. Teman som har lyst likt en raket genom tv-serierna, scenshowerna och filmerna Yrrol och Ogifta par. Men nu är det slut, åtminstone för det här decenniet. Trots mängder av erbjudanden, bland annat om gästspel på Rondo i Göteborg och turné runt riket, blir det bye-bye-föreställning av Lorryrevyn på Oscarsteatern i Stockholm den 27 april. - Skulle vi fortsätta hade vi varit tvungna att byta ut folk. Och det är ju som vanligt: tjejerna är mest poppis och det är alltid de som bryter upp, säger Peter Dalle. Suzanne Reuter ska spela Vem är rädd för Virginia Woolf mot Krister Henriksson på Södran i höst. Lena Endre åker till New York för gästspelet med Bergman-uppsättningen av Maria Stuart i juni och sedan ska hon filma. Männen är inte heller helt sysslolösa. Claes Månsson spelar i Gogols Revisorn på Chinateatern i höst. Johan Ulveson är hemlig men talar om scen och tv och Peter Dalle "går och tänker".
Även om skälen till uppbrottet är praktiska, håller de samtidigt med om att fem föreställningar i veckan mellan september och april är en lagom spelperiod. Särskilt som det är revy. - På Dramaten har jag spelat samma föreställning i två år som längst. Men då går man ju inte dit varje kväll. Att köra nummerrevy är extremt disciplinkrävande - och tungt rent fysiskt. Vi kan ju inte bli hur snygga och smala som helst. Vi måste sluta medan vi fortfarande ser mänskliga ut, ler Lena Endre. - Men jag vill absolut göra det här igen. Vi jobbar väldigt bra ihop och jag som inte är fast på någon teater kan längta något enormt efter att vara med i en liten ensemble, säger Suzanne Reuter.

Att samtala med Lorrykvintetten om konsten och svårigheterna med att spela revy, är att bevittna en sorts anarkistisk examen. Alla pratar i mun på varandra och högst röst vinner, oftast Peter Dalles. Så vad har de lärt sig under den här perioden?

Annons
Annons
Annons