Annons

Synnöve Clason:Loos förenade antiken med framtiden

Arkitekten Adolf Loos byggde sin karriär på övertygelsen att utsmyckning är ”brottsligt”. Hans nakna formspråk gjorde till en början skandal. Synnöve Clason har läst om en av funktionalismens pionjärer.

Under strecket
Publicerad

Adolf Loos (1870–1933)

Foto: IBLBild 1 av 1

Adolf Loos (1870–1933)

Foto: IBLBild 1 av 1
Adolf Loos (1870–1933)
Adolf Loos (1870–1933) Foto: IBL

Två paradoxer inleder en av förra årets vackraste monografier i arkitekturhistoria. Den handlar om Adolf Loos (1870–1933), österrikaren som gjorde upp med kejsardömets aristokratiska ideal i byggnadskonst och inredning: ”Jag tycker inte om att man kallar mig arkitekt” och ”Interiörer ska man inte fotografera.” Ralf Bocks bok om honom bevisar motsatsen. Adolf Loos. Leben und Werke 1870–1933 (304 s) ingår i Deutsche Verlags-Anstalts magnifika arkitekturserie, som inte bara listar monografier i sin utgivning utan också en rad specialområden inom byggnadskonsten. Om Loos har det skrivits en del förut men först denna utsökta dokumentation lyfter fram sinnligheten i framför allt interiörerna. Bokens fotograf, Philippe Ruault, en av de helt stora på området, har inte låtit sig avskräckas av Loos skepsis till fotografiet, vars möjligheter att återge rum naturligtvis var begränsade på 1920-talet när den första systematiska inventeringen av den renommerade Wienarkitektens skapelser företogs. I den nya boken kommer vår tids förmåga att återge materialkänsla och rumslig atmosfär till sin fulla rätt. Alla foton är tagna med långa exponeringstider utan konstgjord belysning och blixt.

Annons
Annons
Annons