Annons
X
Annons
X

Lööf får kritik hur hon än gör nu

Den diskussion som idéprogrammet kastat in Centerpartiet i borde ha kommit tidigare. När krisen nu är ett faktum har Annie Lööf hamnat i ett svårt dilemma. Det skriver statsvetarna Malena Rosén Sundström och Mikael Sundström som har forskat om Centerpartiet.

Annie Lööf avbröt sin semesterresa i Thailand och höll ett möte med partikamraterna i går eftermiddag.
Annie Lööf avbröt sin semesterresa i Thailand och höll ett möte med partikamraterna i går eftermiddag. Foto: JESSICA GOW/SCANPIX

BRÄNNPUNKT | C-KRISEN

Europas rikaste parti skulle ju utan vidare haft råd med en fullblodig väljarundersökning för att ge bättre underbyggda svar.
Malena Rosén Sundström och Mikael Sundström

Centerpartiets förslag till nytt idéprogram, som presenterades strax före jul, har väckt starka reaktioner både inom och utanför partiet. Flera konkretiserade idéer, som att tillåta månggifte och fri invandring, slopa skolplikten och platta till skattesatserna visade sig lätta att parodiera som nyliberala luftslott.

Det mediala intresset blev snabbt stort. Var dessa förslag alltså Centerns nya politik? Var det redan skadeskjutna partiet på väg att rämna i olika fraktioner? Var Annie Lööf, som bekräftad nyliberal, hotad som partiledare när till och med centrala figurer öppet kritiserade förslaget? Måste hon rent av avgå? I Röde Orm beskriver en talesman berättelsen om hans skyddslingar med att mycket i den var riktigt, men det mesta likväl fel. Detsamma gäller mycket av mediedramaturgin kring idéprogrammet.

Annons
X

Programgruppens ordförande Per Ankersjö har tålmodigt försökt inskärpa att de kontroversiella skrivelserna inte är tänkta att förvandlas till skarpa policyförslag på kort sikt, utan skall ge exempel på avlägsna och ideologiskt burna riktmärken. I val efter val har partiet av väljarna identifierats med... inget särskilt. Annie Lööfs centrala löfte var att Centern skulle bli mycket tydligare, och programgruppen har uppenbarligen också haft detta som devis. Men att göra saker tydliga innebär förstås inte per automatik att alla gillar det de ser.

Även om de längst dragna frihetliga idéerna kan te sig svårsmälta även för många liberaler, borde egentligen inte idéprogrammets riktning förvåna. Det har nämligen hänt en hel del med Centerpartiet sedan det förra idéprogrammet antogs år 2001, i samband med att Maud Olofsson valdes till partiledare. Olofsson inledde en politisk förflyttning av partiet som befästs ytterligare under Annie Lööfs rorsmannaskap. Lööf värjer sig emot att kallas nyliberal, men hennes ofta markerade ideal innan hon var påtänkt som partiledarkandidat underströk onekligen individens frihet på ett sätt som de flesta nyliberaler skulle applådera.

Det som kanske förvånar mest är därför att den idédebatt som skakar om Centern just nu inte ägde rum redan inför valet av ny partiledare 2011. Det var ingen väl förborgad hemlighet att Annie Lööf var anhängare av de grundprinciper som nu väglett arbetsgruppen, och att hennes utmanare Anders W Jonsson och Anna-Karin Hatt stod för en mer socialliberal hållning. Trots det framkom de ideologiska skillnaderna mellan kandidaterna förvånansvärt sällan i samband med partiledarvalet.

Det som hände 2011 var att partiet slöt upp bakom Annie Lööf, som valdes med ett mycket starkt mandat att förändra partiet. Givet hur hon valdes, och de premisser hon valdes på, så är det inte underligt om programgruppen känt att även den haft ett starkt mandat att leverera ett spetsigt förslag till idéprogram. Ankersjös grupp väntade säkerligen uppmärksamhet från många håll, men sannolikt var den inte alls lika förberedd på den partiinterna kritikens omfattning.

Annie Lööf är i detta skede inte hotad som partiledare, men arbetsgruppens missbedömning av hur förslaget skulle landa i partiet spiller över på henne eftersom de flesta inser att hon delar gruppens vägledande ideal. Att hon nu brådstörtat avbryter sin semester för att styra upp situationen visar att hon insett att försöken att distansera sig från gruppens arbete inte har varit övertygande.

Väl hemma ställs Lööf nu inför ett besvärligt dilemma. Hur hon än väljer att agera så lär hon drabbas av kritik. Om hon inte lyssnar tillräckligt på kritiken mot förslaget (en del av de mest radikala idéerna har hon redan tagit avstånd från) så kommer hon att kritiseras för det. Men om hon å andra sidan pläderar för en alltför urvattnad slutprodukt så kommer hon att framställas som en svag ledare som inte vågar stå upp för de tydliga principer hon från början gjort sig till taleskvinna för.

Annie Lööf ledde den interna haverikommissionen efter valet 2010. När man skulle utröna hur partiet skulle kunna få fler väljare frågade man i första hand befintliga centerpartister. Det innebär förstås ett urvalsproblem när man vill locka sådana som inte röstat på partiet, och Europas rikaste parti skulle ju utan vidare haft råd med en fullblodig väljarundersökning för att ge bättre underbyggda svar. En partitjänst med ansvar för opinionsfrågor har dragits in. Programgruppen tycks inte heller ha anlitat någon särskilt verksam djävulens advokat.

Utan medvetet organiserade vägar att samla in och beakta varierade och ibland även kritiska röster blir ledningar i alla sorters organisationer sämre rustade att fatta goda beslut, och mer överraskade när saker går fel.

MALENA ROSÉN SUNDSTRÖM

universitetslektor i statsvetenskap, Lunds universitet

MIKAEL SUNDSTRÖM

universitetslektor i statsvetenskap, Lunds universitet

Debattartiklar om Centerpartiet:

Läs även

Annons
Annons
X

Annie Lööf avbröt sin semesterresa i Thailand och höll ett möte med partikamraterna i går eftermiddag.

Foto: JESSICA GOW/SCANPIX Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X