Andres Lokko 2010–2019Lokkos kulturhistorik är en skatt

Andres Lokko.
Andres Lokko. Foto: Simon Rehnström

I det smatterband av kulturhändelser som Andres Lokkos nya krönikesamling är framträder en ofta profetisk och progressiv samtids- och kulturtecknare. Sara Meidell läser hans nya bok och känner tacksamhet.

Under strecket
Publicerad
Annons

Varje gång någon delar den där Spotifylistan med årets mest spelade låtar blir en nyfödd kattunge brutalt skjuten i ögat med ett armborst. Ett kom-ihåg att ta på stort allvar i dessa tider. Andres Lokkos krönika från december 2017 om kattungen och om kvantitetsdöden för musiken är ett av många glada återseenden i den bok som lagom till årslistornas högtid utkommer. Tio års textproduktion sammanfattas och under läsning av de nära 700 sidorna blir övre högra hörnet allt tjockare av hundöron – ett smatterband av kulturhändelser, bildad samhällsanalys och stilistisk smartness.

Någon skulle kanske hävda att musik- och populärkulturnörden och hans (ja, det är en han) traditionella arenor i ett tidigt 20-tal saknar relevans. Men sådana utsagor är Andres Lokko den förste att dubbelfinta – medan vi andra googlar perifera nyckelpersoner i hans texter eller häpnar över hur han pekar ut helt nya dimensioner i det bredaste, har han redan hunnit dödförklara och återupprätta både populärkulturen och sin egen art flera gånger om.

Annons
Annons
Annons