Annons
X
Annons
X

Lögnaktig felläsning av Zweig

Man kan inte läsa ”Världen av i går” som om den vore skriven nu, när vi har facit i hand. Boken är en av de stora vittnesskildringarna från Europa under första halvan av förra seklet, skriver Carl-Johan Malmberg i en reaktion på Hynek Pallas text om Zweig.

DEBATT

**Hur ofta läser man **inte litteraturkritik som envisas med att läxa upp författaren till en viss bok för att ha skrivit just sin bok och inte någon helt annan, en som kritikern skulle önska att författaren hade skrivit. Sådan kritik, ack! så vanlig, visar inte bara brist på läsförmåga, utan också på inlevelse och respekt, och man anar inte sällan i mästrandet kritikerns försök till självhävdelse i den lättviktiga artikelns form gentemot ett mödosamt hopkommet litterärt verk.

Ingen vad jag vet har formulerat detta kritiska felslut bättre än Gilbert Keith Chesterton när han skriver: ”En stor del av den samtida kritiken låter i mina öron som en människa som säger ’Det är klart jag inte gillar grön ost. Jag är mycket förtjust i brun sherry’.” När man läser sådan kritik kan man skratta åt den, eller möjligen lite bekymrat skaka på huvudet. Men ibland är det allvarligare än så: felläsningen är lögnaktig och kränkande, rent av farlig.

Så uppfattar jag Hynek Pallas aggressiva sätt att hantera Stefan Zweigs ”Världen av i går” i Svenska Dagbladet den 10 maj. I en lång artikel uppbådar han en hel armé av nutida ekonomer, statsvetare och historiker och deras analyser av politik och klassvälde i dubbelmonarkin Österrike-Ungern, av antisemitism och nazism, för att sedan spela ut sina auktoriteter mot Zweig och hans bok. En levande självbiografi från ett liv i Österrike och sedan som flykting i England, en personlig sorgeakt hopkommen under svåraste tänkbara omständigheter under ett av förra seklets mörkaste ögonblick, läser Pallas som vetenskaplig historiekritik från i dag.

Annons
X

Zweigs bok är en av de stora vittnesskildringarna vi har från Europa under första halvan av förra seklet, om förföljelse och förnedring av judar, om fientlighet mot konst och fritt tänkande, om mänsklig förnedring och om exilens kroppsligt och själsligt totalt urholkande villkor. Pallas behandlar boken som om den vore skriven nu, när vi har facit i hand. Och han läser slarvigt för att få sin bild av en aningslös Zweig att stämma – så är exempelvis avsnittet av Karl Lueger inte något beundrarporträtt som han påstår.

Som helhet är Pallas text en omyndigförklaring av Zweig som sanningsvittne och Pallas utför sin kritik av honom med försåtligt glidande retorik. Zweigs hållning beskrivs som ”überromantisk kultursyn” och ”en berusad dröm för kulturromantiker”.

Vad betyder überromantisk? Vad är en kulturromantiker? Och vari ligger berusningen i denna illusionslösa och förtvivlade bok? Pallas språk är obehagligt, terminologiskt sluggeraktigt. Och Zweigs liv vid skrivandet åren kring 1940 beskriver han som att författaren var ”inmålad i ett hörn” – en underlig bild för en förföljd 60-årig jude som efter sin boks fullbordan beslöt sig för att ta sitt liv.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vad Stefan Zweig därmed slapp är att bevittna hur Hynek Pallas läxar upp en människa som berättar om sitt liv, och som led och dog när han försökte göra världen lite bättre. Men tack och lov, Zweig lever i sin bok, ”Världen av i går” finns tillgänglig på svenska och vi som vill läsa honom kan fortsätta att stärkas av hans omedelbarhet, klarsynthet och humanism.

    Carl-Johan Malmberg

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X